Caluromyinae
Caluromyinae | |
Caluromys sp., hona med ungar | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Pungråttor Didelphimorphia |
Familj | Pungråttor Didelphidae |
Underfamilj | Caluromyinae |
Vetenskapligt namn | |
§ Caluromyinae | |
Auktor | Kirsch, 1992 |
Släkten | |
Se text | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Caluromyinae är en systematisk grupp i ordningen pungråttor.
Taxonet listas antingen som underfamilj (som här) eller som familj.[1][2]
Arterna når en kroppslängd (huvud och bål) av cirka 30 cm och en svanslängd av cirka 45 cm. Ovansidan är täckt av tät och ullig päls. Kännetecknande är dessutom en mörk lodrätt strimma från nosen mot hjässan. Den långa svansen kan användas som gripverktyg. Honor av nästan alla arter har en väl utvecklad pung (marsupium). Hos Caluromys philander finns bara hudflikar på buken som skyddar de nyfödda ungarna.[2] Skillnader mot andra pungråttor består i en avvikande konstruktion av vristleden samt i de genetiska egenskaperna.[2]
Utbredningsområdet sträcker sig från södra Mexiko över Centralamerika och norra Sydamerika till Argentina.[2]
Följande släkten ingår i Caluromyinae.
- Ullpungråttor (Caluromys), med tre arter
- Svartokspungråttor (Caluromysiops), med en art
Ibland infogas släktet Glironia men det utgör enligt andra zoologer en egen underfamilj.[1][2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). ”Caluromyinae” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ [a b c d e] Feldhamer et al. (2015). ”Caluromyinae/Caluromyidae”. Mammalogy. Baltimore: Johns Hopkins University Press. sid. 254. ISBN 978-1-4214-1588-8
|