Bret Hanover
| Bret Hanover | |
 | |
| Kön | Hingst |
|---|---|
| Född |  19 maj 1962 |
| Död | 21 november 1992 (30 år) |
| Färg | Brun |
| Ras | Amerikansk standardhäst |
| Sport | Passgångssport |
| Aktiva år | 1964–1966 |
| Härstamning | |
| Efter | Adios |
| Undan | Brenna Hanover |
| Undanefter | Tar Heel |
| Uppfödare | Hanover Shoe Farms |
| Personal | |
| Tränare | Frank Ervin |
| Kusk | Frank Ervin |
| Skötare | Dave Willoughby |
| Ägare | Richard Downing |
| Karriär | |
| Antal starter | 68 st |
| Antal segrar | 62 st |
| Segerprocent | 91 % |
| Startprissumma | 922 616 USD |
| Större segrar i urval | |
| Lawrence B. Sheppard Pace (1964) Roosevelt Futurity (1964) Cane Pace (1965) Little Brown Jug (1965) Messenger Stakes (1965) Realization Pace (1966) Empire Pace (1966) Prix d'Automne (1966) | |
| Utmärkelser | |
| American Harness Horse of the Year (1964-66) United States Harness Racing Hall of Fame (1994) | |
Bret Hanover, född 19 maj 1962, död 21 november 1992, var en amerikansk standardhäst som tävlade i nordamerikansk passgångssport. Han är en av de tio passgångarna som vunnit Triple Crown of Harness Racing for Pacers och segrade i 62 av 68 starter under sin tävlingskarriär.[1][2] Han var den första hästen som utsetts till American Harness Horse of the Year tre gånger, och är idag (2020) den enda passgångaren som lyckats med bedriften.
Karriär
[redigera | redigera wikitext]Bret Hanover föddes den 19 maj 1962 på Hanover Shoe Farms i Hanover, Pennsylvania. Han var en avkomma efter den framgångsrika avelshingsten Adios, och stoet Brenna Hanover efter Tar Heel. Vid ettårsauktionen 1963 såldes Bret Hanover för 50 000 dollar, den dyraste ettåringen det året.[3]
Han tränades och kördes av Frank Ervin och debuterade som tvååring 1964. Han segrade i alla 24 starter, bland annat Fox Stake, Battle of Saratoga, Goshen Cup, Review-Little Pat Stake, American National, McMahon Memorial, Roosevelt Futurity, Ohio Standardbred Futurity, Meadow Lands Farm Stake, Star Pointer Stake och Lawrence Sheppard Pace. Under debutsäsongen sprang han in 173 298 dollar, och utsågs till American Harness Horse of the Year. Han var den första tvååring som fått utmärkelsen.[2]
Som treåring 1965 segrade Bret Hanover bland annat i Cane Pace, Commodore Pace, Matron Pace, Hanover-Hempt Stake, Battle of Saratoga, Reynolds Memorial och Arden Downs Pace, och var fortsatt obesegrad.[4] Segern i Arden Downs Pace var hans 35:e raka seger.[5] Hans segersvit bröts på Illinois State Fair i ett heatlopp till Review Futurity, där han kom på andra plats bakom Adios Vic. Han segrade dock i det andra heatet på snabbare tid, och stod därmed som segrare av loppet.[6] I september segrade Bret Hanover i Little Brown Jug och slog världsrekord i det första heatet, trots att regn hade försenat starten.[7] Han segrade även i Messenger Stakes på Roosevelt Raceway och vann även Triple Crown. Han segrade i 21 av 24 starter som treåring, sprang in 340 975 dollar, och utsågs till American Harness Horse of the Year igen.
Under hans sista säsong i tävlingskarriären gjorde han 20 starter och tog 17 segrar. Han sänkte världsrekordet till 1:54.0 (1.10,9), och sedan till 1:53.3 (1.10,6) på The Red Mile. Han besegrades av Cardigan Bay i Pace of the Century på Yonkers Raceway, men slog honom senare i Revenge Pace. Han segrade även över Cardigan Bay i de fyra kommande loppen.[8] Under säsongen 1966 segrade Bret Hanover bland annat i American National, Empire Pace och Realization Pace.[9] Han gjorde sin sista start i tävlingskarriären i American Pacing Classic på Hollywood Park, där han slutade på tredje plats.[10] Han utsågs till American Harness Horse of the Year för tredje året i rad, och är idag (2020) den enda passgångaren som lyckats med bedriften. Han avslutade tävlingskarriären som den snabbaste och mest vinstrika passgångaren någonsin.[11]
Avelskarriär
[redigera | redigera wikitext]Bret Hanover såldes till Castleton Farm i Lexington, Kentucky, för rekordsumman 1 miljon dollar. Han var där verksam som avelshingst, och hans avkommor sprang totalt in över 64 miljoner dollar. Bret Hanover avled den 21 november 1992, och begravdes i Castleton, innan hans grav flyttades till Kentucky Horse Park. Det har även rests en staty i hans minne på Castleton Farm. 1994 valdes han in i United States Harness Racing Hall of Fame.[12]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”BRET HANOVER | Harness Museum”. harnessmuseum.com. https://harnessmuseum.com/content/bret-hanover. Läst 23 juli 2020.
- ^ [a b] ”Bret Hanover – bio and Racing Statistics”. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2008. https://web.archive.org/web/20081011035932/http://www.oddsonracing.com/about_racing_famous_horses_bret_hanover.cfm. Läst 2 maj 2009.
- ^ High-priced yearlings:some great ones, some duds Arkiverad 30 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad January 30, 2016 United States Trotting Association, ustrotting.com, Retrieved 23 January 2016
- ^ Bret Hanover Arkiverad 17 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine. billyodonnell.com
- ^ Unbeated ‘Bret’ tries for 35th tonight Pittsburgh Post-Gazette, 12 August 1965, Retrieved 21 January 2016
- ^ Bret Hanover loses a heat;wins trophy Chicago Tribune, 20 August 1965, Retrieved 21 January 2016.
- ^ Bret Hanover wins Little Brown Jug Sarasota Herald-Tribune, 23 September 1965, Retrieved 22 January 2016
- ^ Jenkins, R (1974), Great Trotters, Jack Pollard Pty Ltd, ISBN 0909950709
- ^ Bret does 1.59 mile for record crowd, Montreal Gazette, 17 October 1966, Retrieved 23 January 2016
- ^ Bisman, R (1970), Cardigan Bay, the horse that won a million dollars, ISBN 0 589 00611 8
- ^ Bret Hanover dead at 30 Arkiverad 29 januari 2016 hämtat från the Wayback Machine., Sun-Sentinel, 6 December 1992, Retrieved 23 January 2016
- ^ [1] Harness Racing Hall of Fame bio for Bret Hanover