Brandsbol, Forsnäs och Norra Bråne
| Brandsbol, Forsnäs och Norra Bråne | |
| fd småort | |
 Brandsbol
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Län | Värmlands län |
| Kommun | Sunne kommun |
| Distrikt | Gräsmarks distrikt |
| Koordinater | 59°59′7″N 12°52′11″Ö / 59.98528°N 12.86972°Ö |
| Area | 38 hektar (2010)[1] |
| Folkmängd | 54 (2010)[1] |
| Befolkningstäthet | 1,42 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Småortskod | S5641[1] |
| Beb.områdeskod | 1766SB109 (1990–2015)[2] |
  Ortens läge i Värmlands län
| |
| SCB:s bebyggelseområdesavgränsning Redigera Wikidata | |
Brandsbol, Forsnäs och Norra Bråne var en av SCB avgränsad och namnsatt småort i Gräsmarks socken, Sunne kommun. Den omfattade bebyggelse i de sammanväxta byarna Brandsbol, Forsnäs och Norra Bråne belägna en dryg halvmil nordväst om socknens huvudort Uddheden. 2015 ändrade SCB metod för att ta fram småortsstatistik, varvid orten inte längre kom att räknas bland småorterna.[3]
Forsnäs är upptaget i skattelängden som 1/4 skattehemman år 1617 och Norra Bråne är upptaget som 1/4 skattehemman år 1638.[4] De två hemmanen är ursprungligen utmarker till Tosseberg vid Fryken.[5]
Brandsbols gård var prästgård i Gräsmark socken mellan 1758 och 1916, och fick sitt namn efter Mattias Brand.
Befolkningsutveckling
[redigera | redigera wikitext]| Befolkningsutvecklingen | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Invånare | |||
| 1995 | 60 | |||
| 2000 | 58 | |||
| 2005 | 57 | |||
| 2010 | 54 | |||
| Källa: [1] | ||||
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, SCB, 15 oktober 2012, läs online, läst: 9 juli 2016.[källa från Wikidata]
- ^ Kodnyckel för SCB:s statistiska tätorter och småorter - Koppling mellan gammalt och nytt kodsystem, SCB, 11 november 2021, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Förändringar i antalet småorter 2010-2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016.
- ^ http://www.ostra-amtervik.se/hbf/dombokdemo/dombokdemo.htm
- ^ Jan Magnusson, Gräsmarks Historia, s.25,26