Bombus mlokosievitzii
| Bombus mlokosievitzii Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Thoracobombus[2] |
| Art | B. mlokosievitzii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus mlokosievitzii | |
| Auktor | Radoszkowski, 1877[3] |
| Synonymer | |
|
Bombus perezi Vogt, 1911[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Bombus mlokosievitzii (saknar svenskt namn) är en insektsart i överfamiljen bin (Apoidea) och släktet humlor (Bombus) som lever i Europa och Västasien.
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Bombus mlokosievitzii har ett övervägande svart huvud, de tre första tergiterna[a] svarta med en tunn, brun bakkant på den tredje tergiten och eventuellt brunaktiga hår i större eller mindre grad på den andra. Resten av bakkroppen är orange. Beträffande mellankroppen och graden av brunaktiga hår på bakkroppens andra tergit, så skiljer sig utseendet åt för de olika underarterna, se nedan under "Underarter".[4]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]- Bombus mlokosievitzii mlokosievitzii – Mellankroppen är vit på ovansidan, svart på sidorna och på ett tvärband mittpå, mellan vingfästena. Finns i östra Anatolien.[5] Den har dessutom ett centralt, brunaktigt band på tergit 2.[4]
- Bombus mlokosievitzii convergens – Mellankroppen saknar det svarta tvärbandet, och hela ovansidan är gråvit. Förekommer i Kaukasien.[5] Det brunaktiga bandet på andra tergiten är mycket otydligt.[4]
- Bombus mlokosievitzii vogtiellus – Både mellankropp och den andra tergiten är helt svarta.[4] Finns i Grekland, Nordmakedonien, Bulgarien och västra Anatolien.[5]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Arten är en bergsart som framför allt håller till i skogsbryn och -gläntor[1] på höjder mellan 850 och 3 500 m, vanligast inom intervallet 1 400 och 2 170 m[4]. Humlan besöker främst ärtväxter, kransblommiga växter och till viss del strävbladiga växter.[4]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Bombus mlokosievitzii lever framför allt i Turkiet, men har även påträffats i bergen i Balkan, i Grekland, i Nordmakedonien samt i Kaukasien.[1]
Bevarandestatus
[redigera | redigera wikitext]Litet är känt om arten, och Internationella naturvårdsunionen (IUCN) klassificerar den därför under kunskapsbrist (DD). Emellertid betraktas global uppvärmning och skogsbränder som möjliga hot.[1]
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Mlokosievitzii's Bumblebee Bombus mlokosievitzii . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 20 oktober 2024.
- ^ ”Thoracobombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/th.html. Läst 19 januari 2015.
- ^ [a b c d e] ”Bombus mlokosievitzii Radoszkowski, 1877” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714957#null. Läst 20 oktober 2024.
- ^ [a b c d e f] Pierre Rasmont, A. Murat Aytekin, Osman Kaftanoglu & Didier Flagothier (19 juni 2009). ”Bombus (Thoracobombus) mlokosievitzii Radoszkowski, 1877” (på engelska). Université de Mons, Belgien. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.aspx?tx_id=1321. Läst 20 oktober 2024.
- ^ [a b c] Nicolas Brasero, Baptiste Martinet, Denis Michez, Thomas Lecocq, Irena Valterova & Pierre Rasmont (2020). ”Taxonomic revision of the Sylvarum group of bumblebees using an integrative approach” (på engelska). Systematics and Biodiversity 18 (1): sid. 5. doi:. https://www.researchgate.net/publication/337388819_Taxonomic_revision_of_the_Sylvarum_group_of_bumblebees_using_an_integrative_approach. Läst 20 oktober 2024.