Bluenose
| ||
 Bluenose 1921. | ||
| Allmänt | ||
|---|---|---|
| Typklass/Konstruktion | bankfiskeskonare | |
| Registreringshamn |  Lunenburg, Nova Scotia[1] | |
| Historik | ||
| Konstruktör | William James Roué | |
| Byggnadsvarv | Smith and Rhuland | |
| Kölsträckt | 1920 | |
| Sjösatt | 26 mars 1921 | |
| I tjänst | 1921 – 1946 | |
| Öde | Förlist 28 januari 1946, Haiti | |
| Tekniska data | ||
| Längd | 43,6 m | |
| Bredd | 8,2 m | |
| Djupgående | 4,85 m | |
| Bruttodräktighet | 284 registerton | |
| Framdrivning | Segel | |
| Besättning | 18[2] | |
Bluenose var en skonare från Lunenburg i Kanada, som blev en symbol för Nova Scotia. Bluenose sjösattes den 26 mars 1921. Hon byggdes för fiske på Newfoundlandsbankarna och för den tävling som hölls mellan fiskefartygen på hemresan.[1]
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Bluenose ritades och konstruerades av skeppsbyggaren William James Roué. Fartyget skulle så snabbt som möjligt kunna återvända med fångsten till fiskehamnen på Nova Scotia och samtidigt kunna klassas som en kappseglingsbåt.[1] Skrov och master var i douglasgran. Segelytan var nära 1000 kvm.[2]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Bluenose byggdes vid varvet Smith & Rhuland i Lunenburg, Nova Scotia och levererades 1921.Efter provtur gick hon ut på fiske som pågick mellan april och september. Kapten och delägare var Angus Walters. På hösten anordnades kappseglingen Fishermans Cup och Bluenose vann över den amerikanska utmanaren Elsie. Bluenose vann även 1922, 1923 och tog hem prispokalen sammanlagt 17 gånger.[3]
Under andra världskriget låg Bluenose i hamn i Nova Scotia. 1942 såldes hon till ett handelsbolag i Karibien. Master och rigg togs bort och hon gick i kustfart mellan olika öar. Den 28 januari 1946 gick hon på grund vid Île à Vache i Haiti, lastad med bananer.[4][5]
Eftermäle
[redigera | redigera wikitext]Fartyget förekommer på frimärken från 1929, 1982 och 1988.
Det har byggts flera repliker av fartyget
- Bluenose II byggdes 1963 vid varvet Smith & Rhuland efter Roués originalritningar.[6]
- Bluenose IV. 2007 byggdes 2007 på initiativ av Roués barnbarns barn Joan Roué.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 27 mars 2020.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] ”Bluenose”. Thecanadianencyclopedia.ca. Läst 8 april 2019.
- ^ [a b] Meyer-Sablé 2015, sid. 49.
- ^ ”Canada's fastest ship, The Bluenose”. Läst 10 april 2019.
- ^ ”The saga of the Bluenose”. archive.org. Läst 10 april 2019.
- ^ Robinson 1998, sid. 70-71.
- ^ ”Bluenose II”. Läst 11 april 2019.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Robinson, Ernest Fraser (1998). The saga of the Bluenose. Ontario, Kanada.
- Meyer-Sablé, Nathalie (2015). 100 kultbåtar. Göteborg: Tukan. Libris 17882791. ISBN 9789176172674