Blanfordräv

	Blanfordräv; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Ordning	Rovdjur; Carnivora
Familj	Hunddjur; Canidae
Släkte	Vulpes
Art	Blanfordräv; V. cana
Vetenskapligt namn
	§ Vulpes cana
Auktor	Blanford, 1877
Utbredning
	Artens utbredningsområde
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Blanfordräv eller gråhårig räv^[2] (Vulpes cana) är ett rovdjur i familjen hunddjur (Canidae). Arten förekommer i Asien och räknas tillsammans med arten fennek till de minsta arterna i släktet.

Kännetecken

Blanfordräven har en mjuk päls som är gråbrun på ovansidan och gul- till vitaktig på undersidan.^[3] Andra kännetecken är en svart strimma på djurets rygg och ibland är även de bakre extremiteterna mörka. Djuret har en spetsig nos och stora öron. Mellan ögonen och nosen förekommer en mörk fläck. Den yviga svansen är nästan lika lång som den övriga kroppen och dess spets är svart. En region på svansens ovansida nära roten som markerar en körtel är mörk.^[4] Arten når en kroppslängd (huvud och bål) mellan 40 och 50 centimeter,^[4] en mankhöjd vid 28 till 30 centimeter^[5] och en vikt mellan 0,8 och 1,5 kilogram.^[6] Svansen är 33 till 41 centimeter lång.^[4]

Utbredning och habitat

Tidigare antogs att arten bara förekommer i Centralasien med ett utbredningsområde som täcker Afghanistan, nordöstra Iran, Turkmenistan och Baluchistan. 1981 upptäcktes arten i Israel där den är ganska flertalig i landets södra delar. Andra populationer hittades under de senaste 10 år på Sinaihalvön och den Arabiska halvön, till exempel i Oman, Jordanien och Saudiarabien.^[1] Habitatet utgörs av torra, klippiga bergsområden upp till 2000 meter över havet (sällan upp till 3000 meter). Ibland syns arten i öknar och stäpper som kan ha en höjd under havsnivån.^[1]

Status

Tidigare jagades dessa djur i hela utbredningsområdet för deras päls. Sedan 1980-talet sker viss jakt i Asien för köttets och ett par kroppsdelars skull som används i den traditionella medicinen. Denna jakt har nästan ingen betydelse för beståndets utveckling.^[6] Israel inriktade ett jaktförbud och deras utbredningsområde är oftast naturskyddsområden. Även i andra länder finns skyddsåtgärder men djurets hotstatus är inte helt utredd på grund av de vidströdda populationerna. IUCN listade arten på grund av det minskade utbredningsområde fram till 2008 som sårbar (vulnerable) och sedan dess som livskraftig (least concern).^[1]

Levnadssätt

Ett par av blanfordräven lever i ett revir som är cirka 1,6 km² stort och som bara vid kanten överlappar sig med territorier av andra individer. De är uteslutande aktiva på natten och vilar under dagen i grottor eller bergssprickor. Individerna vandrar varje natt ensam för att hitta föda.^[6]

Födan består i större mått av växter än hos andra rävar. De äter till exempel insekter och växtdelar som kapris, vindruvor och melon. Ibland uppsöker de därför människans odlingsmarker. I mindre mått ingår även mindre ryggradsdjur i födan.^[5]^[6] Sitt behov av vätska täcker blanfordräven bara med födan. Den behöver inget vatten.^[6]

Fortplantning

Parningstiden ligger mellan december och februari. Efter dräktigheten som varar i 50 till 60 dagar föder honan ett till tre ungdjur.^[5] Honan sluter efter 30 till 45 dagar (sällan 60 dagar^[5]) att ge di och ungarna är efter 8 till 12 månader könsmogna. Medellivslängden ligger vid fyra till fem år. Några individer i fångenskap blev lite över 6 år gamla. Många individer dör av rabies.^[6]

Systematik

Blanfordrävens närmaste släkting är arten fennek.^[7]

Referenser

Noter

^ [a b c d] Vulpes cana på IUCN:s rödlista, auktor: Hoffmann, M. & Sillero-Zubiri, C., 2015, läst 17 februari 2023.
^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.13, läst 2018-09-01.
^ Geffen, Eli (15 december 1994). ”Vulpes cana” (på engelska). Mammalian Species. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i0076-3519-462-01-0001.pdf. Läst 27 februari 2016.
^ [a b c] Nowak, R. M. (1999) sid. 640.
^ [a b c d] Ginsberg & Macdonald (1990): Blandford's fox, Foxes, Wolves, Jackals, and Dogs, sid. 49
^ [a b c d e f] Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (15 december 2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. 194-198. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf.
^ Kerstin Lindblad-Toh et al.: Genome sequence, comparative analysis and haplotype structure of the domestic dog. Nature 438, december 2005; sid. 803-819. (Abstract).

Webbkällor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Tryckta källor

Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899

Externa länkar

Arkive - Ytterligare informationer och bilder (engelska)

[iucn-1] [a b c d] Vulpes cana på IUCN:s rödlista, auktor: Hoffmann, M. & Sillero-Zubiri, C., 2015, läst 17 februari 2023.

[EU-2] Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.13, läst 2018-09-01.

[Mammalian-3] Geffen, Eli (15 december 1994). ”Vulpes cana” (på engelska). Mammalian Species. American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i0076-3519-462-01-0001.pdf. Läst 27 februari 2016.

[Walkers-4] [a b c] Nowak, R. M. (1999) sid. 640.

[Ginsberg-5] [a b c d] Ginsberg & Macdonald (1990): Blandford's fox, Foxes, Wolves, Jackals, and Dogs, sid. 49

[Sillero-Zubiri-6] [a b c d e f] Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (15 december 2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. 194-198. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf.

[Lindblad-Toh_et_al._2005-7] Kerstin Lindblad-Toh et al.: Genome sequence, comparative analysis and haplotype structure of the domestic dog. Nature 438, december 2005; sid. 803-819. (Abstract).

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]