Hoppa till innehållet

Blaikengruvan

Från Wikipedia
Den tidigare Blaikengruvans kontorshus

Blaikengruvan, också Ersmarksbergsgruvan, är en nedlagd gruva huvudsakligen belägen utanför naturreservatet Blaiken, 25 kilometer sydväst om Sorsele, i Sorsele kommun i Västerbottens län.

Gruvan drevs av Scanmining, som gick i konkurs 2007. Sommaren 2022 har hanterandet av miljöproblem runt gruvan kostat staten ca 206 miljoner kronor.[1]

Verksamhet och konkurser

[redigera | redigera wikitext]

I Blaikengruvan bröts zink-, guld- och blymalm. Blaikengruvan ägdes och drevs av ScanMining AB. Företaget hittade Ersmarksbergsmalmens stora zinkanomali vid moränprovtagning 1996. Sedan tidigare hade en mindre guldmalm hittats i området av det franska företaget Cogema och av Nämnden för statens gruvegendom under prospektering 1989–1992.

Blaikengruvan AB och gruvans ägarbolag gick i konkurs 2007 på grund av lönsamhetsproblem. Efter konkurserna konstaterades stora problem med läckage av metaller till sjön Storjuktan.[2]

I augusti 2008 köptes konkursboet av Lappland Goldminers i syfte att återuppta gruvdriften. I januari 2011 hade ännu ingen gruvdrift återupptagits och startdatumet sattes sen till januari 2012. Under 2011 investerades i anrikningsverket, men efter fortsatta analyser kom man fram till att guldhalten i berget var för låg. Företaget gick i konkurs 2011.[2] År 2014 bedömdes att efterbehandlingen av gruvans läckage skulle ta flera år.[2]

Anrikningsverket ligger vid sjön Storjuktan, där huvudmalmen börjar väster om anrikningsverket och sträcker sig två kilometer söderut på sluttningen av Ersmarksberget. Zinkmalm bröts också 22 kilometer söderut i Svärtträskgruvan. Under år 2014 såldes anrikningsverket för 15 miljoner kronor. Intäkterna beräknades inte täcka kostnaderna för de erforderliga miljöåtgärderna.[3]

Miljökonsekvenser

[redigera | redigera wikitext]

I samband med ett studentprojekt på Umeå universitet upptäcktes att en del av botten i Storjuktan är död till följd av utsläpp av främst zink från Blaikengruvan.[4] Studien visade också att utsläppen är mer omfattande än vad man tidigare trott.

År 2018 blev det bestämt att svenska staten står för saneringskostnaderna, beräknade till 200–300 miljoner kronor.[5] Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) genomför ett saneringsprojekt som planeras att pågå till 2025, men arbete med vattenrening kan behöva pågå ytterligare en lång tid.[1] Fram till 2022 har Naturvårdsverket beviljat ca 206 miljoner kronor i bidrag för att sanera området.[1]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]