Björkeldticka
| Björkeldticka | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Svampar Fungi |
| Division | Basidiesvampar Basidiomycota |
| Klass | Agaricomycetes |
| Ordning | Hymenochaetales |
| Familj | Hymenochaetaceae |
| Släkte | Eldtickesläktet Phellinus |
| Art | Björkeldticka Phellinus lundellii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phellinus lundellii | |
| Auktor | Niemelä 1972 |
| Synonymer | |
| Ochroporus lundellii (Niemelä) Niemelä 1984[1] | |
Björkeldticka (Phellinus lundellii)[2] är en svampart[3] som beskrevs av Tuomo Niemelä 1972. Björkeldticka ingår i släktet Phellinus och familjen Hymenochaetaceae.[4][5][6] Arten är reproducerande i Sverige.[6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Fnöske
[redigera | redigera wikitext]Björkeldticka har använts vid framställning av fnöske, även om fnösktickan är den art som förknippas med fnösktillverkning.[7] Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt framställts från olika tickor, men även annat liknande material.[8] Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden: eldslagning, sjukvård[9] och kläder,[10][8] men har främst förknippats med eldmakande.[11][12]
Namnet
[redigera | redigera wikitext]Eldtickorna har fått sina namn av att den förr i tiden också användes för att hålla elden vid liv över natten genom att låta en ticka ligga och glöda. Den brinner mycket långsamt. När elden nästan brunnit ut på kvällen lades en eldticka på härden och fick ligga och glöda under natten. Nästa morgon behövde man bara lägga på nytt bränsle och blåsa på eldtickan för att väcka elden till liv.
Björkeldtickan är en av tre svenska arter som haft denna funktion. De andra arterna, som också tillhör eldtickesläktet, är svart eldticka (Phellinus nigricans) och eldticka (Phellinus igniarius).[13]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Fiasson & Niemelä (1984) , In: Karstenia 24(1):26
- ^ ”Phellinus lundellii Niemelä – björkeldticka”. SKUD. Sveriges LantbruksUniversitet. http://skud.slu.se/Skud/ReportPlant?skudNumber=96297. Läst 21 juni 2015.
- ^ Niemelä (1972) , In: Ann. bot. fenn. 9:51
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (28 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/phellinus+lundellii/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Species Fungorum. Kirk P.M., 2010-11-23
- ^ [a b] Dyntaxa Björkeldticka
- ^ Klas Jaederfeldt. ”Hur man framställer fnöske ur fnösktickan”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan/fnoske.1097.html. Läst 19 december 2014.
- ^ [a b] Svenska Akademiens ordbok: Fnöske (tryckår 1925)
- ^ H. P. Molitoris (april 1994). ”Mushrooms in medicine” (på engelska). Folia Microbiologica 39 (2): sid. 91-98. https://link.springer.com/article/10.1007/BF02906801. Läst 20 december 2014.
- ^ Klas Jaederfeldt (1998). ”Fnösktickan, Fomes fomentarius, och dess användningsområden – Månadens kryptogam april 1998”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan.1893.html. Läst 19 december 2014.
- ^ ”Göra eld med fnöske”. nrm.se. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik. Arkiverad från originalet den 21 december 2014. https://web.archive.org/web/20141221095142/http://www.bioresurs.uu.se/bilagan/pdf/xBilagan_2008_eld_fnoske.pdf. Läst 19 december 2014.
- ^ Nationalencyklopedin 1991, s. 450.
- ^ Björk 2013, s. 280.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Fnöske. Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs. 1991. ISBN 91-7024-619-X
- Marit Stigsdotter, Bertil Hertzberg (2013). Björk – Trädet, människan och naturen. Balkong Förlag. ISBN 978-91-85581-68-9