Beryllsmaragd

	Beryllsmaragd; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Seglar- och kolibrifåglar; Apodiformes
Familj	Kolibrier; Trochilidae
Släkte	Saucerottia
Art	Beryllsmaragd; S. beryllina
Vetenskapligt namn
	§ Saucerottia beryllina
Auktor	(Lichtenstein, 1830)
Utbredning
Synonymer
	Beryllkolibri; Saucerottia beryllina;

Beryllsmaragd^[2] (Saucerottia beryllina) är en centralamerikansk fågel i familjen kolibrier.^[3]

Utseende och läten

Beryllsmaragden är en 8–10 cm lång mörkgrön kolibri med något böjd rödaktig näbb. Stjärten är rostfärgad med lilasvarta övre stjärttäckare. Vingarna är rosttonade och buken grå. Sången beskrivs som en rytmisk serie med gnissliga ljud, medan lätet är ett kort och strävt ”trrrrk”.^[4]

Utbredning och systematik

Arten delas in i fem underarter med följande utbredning:^[5]

beryllina-gruppen
- viola – nordvästra Mexiko (Sonora till Guerrero)
- beryllina – östra och centrala Mexiko (Veracruz till centrala Oaxaca
devillei-gruppen
- lichtensteini – bergssluttningar i södra Mexiko (västra Chiapas)
- sumichrasti – kustnära bergsområden i södra Mexiko (i centrala och södra Chiapas)
- devillei – på höglandet från Guatemala till Honduras

Tillfälligt har den påträffats i USA.^[4]

Släktestillhörighet

Arten placeras traditionellt i släktet Amazilia, men genetiska studier^[6] visar att arterna i släktet inte står varandra närmast. Den har därför flyttats till släktet Saucerottia.^[3]

Levnadssätt

Beryllsmaragden hittas i rätt täta ek- eller tall- och ekskogar, tropiska lövskogar, skogsbryn och törnbuskmarker. Fågeln födosöker efter nektar på alla nivåer och ses ofta tillsammans med andra kolibrier vid blommande träd. Den tar också insekter. Beryllsmaragden häckar huvudsakligen mellan juni och oktober. Den är stannfågel utom allra längst i norr.^[7]

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).^[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen två miljoner vuxna individer.^[1]

Namn

På svenska har arten även kallats beryllkolibri.

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2020 Saucerottia beryllina . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 256. ISBN 0-679-45120-X
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
^ McGuire, J.A., C.C. Witt, J.V. Remsen, Jr., A. Corl, D.L. Rabosky, D.L. Altshuler, and R. Dudley (2014), Molecular Phylogenetics and the Diversification of Hummingbirds, Current Biology 24, 910-916.
^ Weller, A.A. & Kirwan, G.M. (2020). Berylline Hummingbird (Amazilia beryllina). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55510 23 april 2020).

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör beryllsmaragd.
Bilder & media
Wikispecies har information om beryllsmaragd.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2020 Saucerottia beryllina . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.

[Sibley-4] [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 256. ISBN 0-679-45120-X

[CC-5] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11

[6] McGuire, J.A., C.C. Witt, J.V. Remsen, Jr., A. Corl, D.L. Rabosky, D.L. Altshuler, and R. Dudley (2014), Molecular Phylogenetics and the Diversification of Hummingbirds, Current Biology 24, 910-916.

[hbw-7] Weller, A.A. & Kirwan, G.M. (2020). Berylline Hummingbird (Amazilia beryllina). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/55510 23 april 2020).

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]