Bertel Rosenbröijer
Bertel Rosenbröijer | ||
---|---|---|
Skyddskårens generalstab 1923–1924. Rosenbröijer står i mitten i bakre raden. | ||
Titlar
| ||
Tidsperiod | 1923–1928 | |
Major
| ||
Tidsperiod | 1928 | |
Tidsperiod | 1929–1941 (även tf. 1924) | |
Yrke | Bokhållare och Militär | |
Militärtjänst
| ||
Land | Finland | |
Tjänstetid | 1917–1943 | |
Grad | Överstelöjtnant | |
Slag/krig | Finska inbördeskriget Fortsättningskriget | |
| ||
Personfakta
| ||
Födelsenamn | Edvin Bertel Rosenbröijer | |
Född | 14 december 1887 Baku, Azerbajdzjan | |
Död | 26 september 1943 (55 år) (stupad i fortsättningskriget) Finland | |
Släkt
| ||
Frälse- eller adelsätt | Rosenbröijer | |
Släktingar | militären John Rosenbröijer (kusin) | |
Familj
| ||
Gift | 1916 | |
Make/maka | filosofie magister Gurli Sevon | |
Vapen för ätten Rosenbröijer |
Edvin Bertel Rosenbröijer, född 14 december 1887 i Baku i Kejsardömet Ryssland, nuvarande Azerbajdzjan, [1] död 26 september 1943 (stupad),[2] var en finländsk militär.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Rosenbröijer var son till sjökapten Hugo Boris Rosenbröijer och Josefina Lindstedt. Rosenbröijer blev student 1907, bedrev juridikstudier vid Helsingfors universitet 1907–1909, var tillförordnad bokhållare vid Järnvägsstyrelsens byråavdelning 1909–1915 och blev bokhållare där 1917. Han engagerades vid skyddskåren, deltog i dess organisationsuppbyggnad 1917–1918 och stred vid försvaret av Helsingfors i april 1918. Han blev plutonchef och ordonnansofficer vid huvudstadens brigads 2. regemente och vid 1. Östersjöinfanterigemente. Rosenbröijer utnämndes till fältväbel, reservfänrik och adjutant hos stabschefen i befälhavarens stab i juni 1918. Han var också ledamot i domstolen för statsförbrytelser. I oktober 1918 transporterades han till generalstabens kommunikationsavdelning, därefter till krigsministeriets allmänna krigsdepartement och utnämndes i december till adjutant hos riksföreståndare Gustaf Mannerheim.[1]
Rosenbröijer utnämndes till reservlöjtnant, yngre adjutant hos president Kaarlo Juho Ståhlberg, transporterades till generalstaben samt blev tillförordnad chef för stabens kansli och adjutant hos generalstabschefen 1919. I juni 1920 tog han aktiv officersexamen från kadettskolan i Helsingfors, blev aktiv löjtnant 1920 och fick studiekommendering till Frankrike i oktober samma år. Där tjänstgjorde han vid 54. infanteriregementet i Compiègne och 26. jägarbataljonen i Metz. Återkommen till Finland blev han byråofficer vid generalstabens utrikesbyrå i december 1921, blev kapten 1923, tillförordnad chef för generalstabens utrikesbyrå 1924, var tillfördordnad militärattaché i Stockholm mellan mars och juli 1924, transporterades till vita gardet, där han blev kompanichef. I maj 1928 avslutade han kompanichefskursen i Viborg, blev major vid generalstaben samt äldre byråofficer vid utrikesavdelningen i juni samma år. 1929 utsågs han till militärattaché i Stockholm, Köpenhamn och Oslo.[1]
Den 25 juli 1941 intogs Rosenbröijer åter i armén och stred i fortsättningskriget.[3] Han stupade som överstelöjtnant[3] den 26 september 1943. Han var sedan 1916 gift med filosofie magister Gurli Sevon. Rosenbröijer var kusin till militären John Rosenbröijer.[1]
Befordringar
[redigera | redigera wikitext]- Fältväbel – 8 juni 1918
- Reservfänrik – 20 juni 1918
- Adjutant hos stabschefen vid befälhavarens stab – 23 juni 1918
- Adjutant hos riksförståndaren – 26 december 1918
- Reservlöjtnant – 16 maj 1919
- Yngre adjutant hos presidenten – 9 september 1919
- Aktiv löjtnant – 27 juli 1920
- Kapten – 16 maj 1923
- Major vid generalstaben – 15 juni 1928
Utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- Finska Frihetsmedaljen av andra klassen – 19 juli 1918
- Frihetskorsets orden av fjärde klassen med svärd och rosor – 26 september 1918
- Finska Frihetsmedaljen – 16 maj 1919
- Finlands Vita Ros' orden av andra klassen – 18 juli 1919
- Hederslegionen – 17 januari 1923
- Sankt Olavs orden av första klassen – 10 maj 1924
- Polonia Restituta – 7 september 1924
- Svärdsorden av första klassen – 21 augusti 1925
- Tre Stjärnors orden – 16 maj 1926
- Landstormsföreningarnas centralförbunds förtjänstmedalj i silver – 13 december 1930
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”Rosenbröijer nr 404”. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Rosenbr%C3%B6ijer_nr_404. Läst 22 september 2018.
- ^ ”Suomen sodissa 1939–1945 menehtyneet”. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211017101658/http://kronos.narc.fi/menehtyneet/index.php?id=284888&raportti=1. Läst 22 september 2018.
- ^ [a b] ”Sotapolku.fi”. https://www.sotapolku.fi/henkilot/rosenbroijer_edvin-bertil_1887-12-14_helsinki/. Läst 22 september 2018.
- Personer som stupat i strid under andra världskriget
- Finländska militärer under 1900-talet
- Personer i finska inbördeskriget
- Mottagare av Finlands Vita Ros’ orden
- Mottagare av Frihetskorsets orden
- Riddare av Hederslegionen
- Mottagare av Polonia Restituta
- Riddare av Svärdsorden
- Personer från Baku
- Födda 1887
- Avlidna 1943
- Män