Berndt Jonas Aminoff
Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (2024-06) Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Berndt Jonas Aminoff | ||
---|---|---|
Yrke | Militär | |
Militärtjänst
| ||
I tjänst för | Sverige Tsarryssland | |
Försvarsgren | Armén | |
Tjänstetid | 1780-1815 | |
Grad | Överstelöjtnant | |
Enhet | Kungliga svenska armén / Kejserliga ryska armén | |
Slag/krig | Finska kriget | |
| ||
Personfakta
| ||
Född | 7 april 1775 Lojo, Nylands och Tavastehus län | |
Död | 22 februari 1823 Ekenäs, Nylands och Tavastehus län | |
Släkt
| ||
Frälse- eller adelsätt | Aminoff | |
Sätesgård | Backa gård, Sjundeå | |
Far | Berndt Jonas Aminoff den äldre | |
Mor | friherrinna Lovisa Charlotta Armfelt | |
Familj
| ||
Make/maka | Ulrika Margareta Aminoff | |
Barn | Se texten | |
Ätten Aminoffs vapen. |
Berndt Jonas Aminoff, född 7 april 1775 i Lojo i Sverige, död 22 februari 1823 i Ekenäs i Storfurstendömet Finland, var en finlandssvensk bataljonskommendör och överstelöjtnant.[1]
Familj
[redigera | redigera wikitext]Aminoff föddes 1775 i Lojo socken i Nylands och Tavastehus län. Hans mor, friherrinna Lovisa Charlotta Armfelt (1750–1821), var dotter till överstelöjtnant och friherre Claes Armfelt. Lovisa Armfelts farfar var general av infanteriet, friherre Carl Gustaf Armfelt. Aminoffs far var kapten och riddare av Kungliga Svärdsorden, Berndt Jonas Aminoff den äldre (1729–1804).[2][3]
Berndt Jonas Aminoffs son var överste och lantdagsman Berndt Adolf Carl Gregori Aminoff. Arkitekt Berndt Ivar Aminoff och generalmajor Adolf Petter Johannes Aminoff var Berndt Jonas Aminoffs sonsöner. Aminoff var gift med sin kusin, Ulrika Margareta Aminoff (1784-1870), och paret fick tillsammans sju barn.[4]
Biografi och karriär
[redigera | redigera wikitext]Officer i Kungliga svenska armén
[redigera | redigera wikitext]Aminoff anmälde sig som frivillig till Nylands infanteriregemente vid fem års ålder år 1780. Han befordrades till sergeant 1784, fänrik 1787 och löjtnant 1796 samt till kapten och bataljonschef i general Carl Johan Adlercreutz regemente 1804. Aminoff deltog i Finska kriget mellan 1808 och 1809 och avgick från den svenska armén 1810. Efter Finska kriget blev Sveriges Östland, nuvarande Finland, en del av Ryska imperiet.[1]
Officer i Kejserliga ryska armén i S:t Petersburg
[redigera | redigera wikitext]Det autonoma Storfurstendömet Finland bildades av Ryska imperiet år 1809. Napoleon I anföll Kejsardömet Ryssland i juni 1812, vilket ledde till att Rysslands kejsare Alexander I i september grundade tre finska jägarregementen. Varje regemente hade två bataljoner med 600 soldater vardera. Storfurstendömet Finlands egen militär, det vill säga Finska gardet, uppstod genom ett beslut av den ryske kejsaren.[5]
Kapten Aminoff blev bataljonschef för det första jägarregementet som grundades i november 1812. Aminoff ledde Viborgs läns infanteriregementes 1:a bataljon till Sankt Petersburg. Regementet deltog i kriget 1812 genom att utföra vakttjänst i den ryska kejsardömets huvudstad Sankt Petersburg.[5]
Aminoff deltog i Te Deum-ceremonin i Kazankatedralen i Sankt Petersburg, som firade och hedrade den ryska arméns erövring av Berlin år 1813.[5]
Aminoffs regemente deltog i begravningarna av furst, fältmarskalk Mihail Kutuzov och greve, general av infanteriet Gustaf Mauritz Armfelt i Sankt Petersburg åren 1813 och 1814. Efter furst Kutuzovs begravning berömde chefen i Rysslands polisministeriet, general Vismitinov, regementets skick, ordning och skicklighet. Regementets befälhavare fick erkännande från general Vismitinov.[5]
Aminoff var närvarande när kejsar Alexander I mötte den första finska truppen i Sankt Petersburg 1814. Aminoff befordrades till major 1813 och till överstelöjtnant 1814.[1]
Livet i Storfurstendömet
[redigera | redigera wikitext]Aminoff och hans son introducerades som medlemmar av Finlands Riddarhus år 1818. Aminoff ägde Stor-Backa (Barka) herrgård i Sjundeå och en herrgård i Ekenäs, samt med Pullis gård i Lojo. Aminoff hade en stor boksamling som omfattade 713 volymer.[4][1]
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Ätten Aminoff
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”Aminoff nr 456 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Aminoff_nr_456#TAB_61. Läst 25 juni 2024.
- ^ ”Armfelt nr 213 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Armfelt_nr_213#TAB_25. Läst 25 juni 2024.
- ^ Spaare, Gustaf Adolf (1863). Biografiska anteckningar om Kejserliga Regeringskonseljens eller Senatens för Finland ordförande och ledamöter samt embets- och tjenstemän under åren 1809-59. Helsingfors: Kejserliga Senatens tryckeri. sid. 148-149. https://books.google.fi/books?id=5uUtAAAAYAAJ&pg=PA149&lpg=PA149&dq=berndt+jonas+aminoff&source=bl&ots=RXkTaqguBM&sig=ACfU3U3I7wQpo9cIXvOnehNbVT1-ldrelQ&hl=fi&sa=X&ved=2ahUKEwiqz_j00Mf9AhUqlIsKHSxuDvU4HhDoAXoECB8QAw#v=onepage&q=berndt%20jonas%20aminoff&f=false. Läst 25 juni 2024
- ^ [a b] Aminoff, Berndt Herman (1978). Släkten Aminoff. Ekenäs tryckeri aktiebolags förlag. Läst 25 juni 2024
- ^ [a b c d] Ekman, Torsten (2006). Finska gardet 1812-1905. Schildts. Läst 25 juni 2024