Bernardo Attolico
| Bernardo Attolico | |
.jpg) Bernardo Attolico, 1935. | |
| Född | 17 januari 1880[1] Adelfia, Italien |
|---|---|
| Död | 9 februari 1942[1] (62 år) Rom[1] |
| Medborgare i | Kungariket Italien |
| Utbildad vid | La Sapienza  |
| Sysselsättning | Diplomat |
| Befattning | |
| Ambassadör Högkommissionär för Nationernas förbund i fria staden Danzig | |
| Barn | Donna Maria Carmela Attolico di Adelfa[2][3] Giacomo Attolico (f. 1928) |
| Redigera Wikidata | |
Bernardo Attolico, född 17 januari 1880, död 9 februari 1942, var en italiensk baron och diplomat.
Attolico var professor i ekonomi och finansväsen vid teknologiska institutet i Rom 1903–1907, var därefter bland annat emigrationsinspektör, sekreterare i handelsavtalskommissionen och delegat vid fredskonferensen i Versailles 1919. Då Nationernas förbund upprättades, blev han direktör för dess transitoavdelning och var en kort tid Nationernas förbuds kommissarie i Danzig. Han erhöll sedan flera viktiga diplomatiska uppdrag, 1927–1930 var han ambassadör i Brasilien och 1930–1935 i Sovjetunionen. 1930 blev han chef för ambassaden i Berlin och deltog aktivt i förberedelserna till Berlin-Rom-axeln. Attolico understödde ivrigt Nevile Hendersons ansträngningar att 1938 hindra ett krigsutbrott och var motståndare till Italiens inträde i andra världskriget. Han återkallades därför till Italien i maj 1940 och utsågs till ambassadör i Vatikanen.
Källor
[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 11936820X7749153-1, läst: 13 augusti 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
- ^ Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
|