Bergrödstjärt

	Bergrödstjärt; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Hane
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Flugsnappare; Muscicapidae
Släkte	Phoenicurus
Art	Bergrödstjärt; P. erythrogastrus
Vetenskapligt namn
	§ Phoenicurus erythrogastrus
Auktor	(Güldenstädt, 1775)

Bergrödstjärt^[2] (Phoenicurus erythrogastrus) är en fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.^[3]^[4] Den förekommer som namnet avslöjar i bergstrakter, dels i Kaukasus, dels från Centralasien till Himalaya.

Utseende

Bergrödstjärten är den största av alla rödstjärtar, 18 centimeter lång och med en vikt på 21-29 gram. Adulta hanen är svart ovan, har en vit krona och vit vingfläck samt den orangeröda stjärten som är så karakteristisk för släktet. Undertid är strupe och övre delen av bröstet svart och resten djupt orangeröd. Honor och ungfåglar är bruna ovan och orangebruna under, med en orangeröd stjärt.^[5]

Läte

Sången är klar och kort med inblandade hårda ljud, inte olik stentrasten. Bland lätena hörs "tsi" eller "tsi-tek-tek".^[6]

Utbredning och systematik

Bergrödstjärt delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Phoenicurus erythrogastrus erythrogastrus – förekommer i bergstrakter från Kaukasus till södra Kaspiska havet i Iran
Phoenicurus erythrogastrus grandis – förekommer från Centralasien till sydöstra Tibet, södra Kina, Pakistan och norra Indien

I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) behandlas arten som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.^[7] Även svenska BirdLife Sverige följer denna indelning.^[8]

Fågelns närmaste släktingar tros vara arterna svartryggig rödstjärt (P. auroreus) och kinesisk rödstjärt (P. hodgsoni) som skildes åt för mellan tre och fyra miljoner år sedan. Lite mer avlägset släkt är rödstjärten (P. phoenicurus) , svart rödstjärt (P. ochruros) och diademrödstjärt (P. moussieri).^[9]

Familjetillhörighet

Rödstjärtarna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.^[10]^[11]

Ekologi

Bergrödstjärten häckar som namnet avslöjar i mycket höglänt terräng mellan 3.600 och 5.200 meter över havet på alpängar och i klippfält. Vintertid rör den sig något neråt till 1.500-4.800 meter över havet till subalpina havtornssnår. Några populationer, framför allt de mest nordliga runt Bajkalsjön rör sig längre och når nordöstra Kina. Bergrödstjärten lever av ryggradslösa djur och frukt.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Namn

Tidigare skrevs det vetenskapliga namnet Phoenicurus erythrogaster, men det korrekta är Phoenicurus erythrogastrus.

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Phoenicurus erythrogastrus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ [a b] Hoyo, J. del, et al, red (2005). Handbook of the Birds of the World, vol. 10. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 773. ISBN 84-87334-72-5
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 280. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575
^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
^ Voelker, G., G. Semenov, I.V. Fadeev, A. Blicka, and S.V. Drovetski (2015), The biogeographic history of Phoenicurus redstarts reveals an allopatric mode of speciation and an out-of-Himalayas colonization pattern, Systematics and Biodiversity 13, 296-305.
^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör bergrödstjärt.
Bilder & media
Wikispecies har information om Phoenicurus erythrogastrus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Phoenicurus erythrogastrus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[IOC-4] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[Hoyo-5] [a b] Hoyo, J. del, et al, red (2005). Handbook of the Birds of the World, vol. 10. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 773. ISBN 84-87334-72-5

[Fågelguiden-6] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 280. ISBN 978-91-7424-039-9

[hbwp-7] Shirihai, Hadoram; Lars Svensson (2018). Handbook of Western Palearctic Birds, Volume 1, Passerines: Larks to Warblers. Helm Field Guides. ISBN 9781472937575

[BirdLife-8] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.

[9] Voelker, G., G. Semenov, I.V. Fadeev, A. Blicka, and S.V. Drovetski (2015), The biogeographic history of Phoenicurus redstarts reveals an allopatric mode of speciation and an out-of-Himalayas colonization pattern, Systematics and Biodiversity 13, 296-305.

[s-10] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.

[z-11] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]