Bengt Sandström
| Bengt Sandström | |
 | |
| Information | |
|---|---|
| Född | 30 december 1959 Biskopsgårdens församling i Göteborgs och Bohus län, Sverige |
| I tjänst för |  Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Tjänstetid | 1983–? |
| Grad | Överste |
| Befäl | Norrlands dragonregemente, Arméns jägarbataljon, svenska insatsen i Afghanistan |
Bengt Anders Sandström, född 30 december 1959 i Biskopsgårdens församling i Göteborgs och Bohus län,[1] är en svensk militär.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Sandström avlade officersexamen vid Krigsskolan 1983 och utnämndes samma år till löjtnant i armén, där han befordrades till kapten 1984. I slutet av 1980-talet tjänstgjorde han vid Lapplands jägarregemente.[2] Han befordrades till major 1991 och till överstelöjtnant 1998 och tjänstgjorde under 1990-talet i Högkvarteret,[3][4] där han var adjutant hos överbefälhavaren 1998–2000[5][6] och chef för Förbandsledningssektionen hos arméinspektören i Grundorganisationsledningen 2003–2004.[7][8] Han var chef för Norrlands dragonregemente under 2004[9] och chef för Arméns jägarbataljon under 2005. Efter att ha befordrats till överste[källa behövs] var han chef för svenska insatsen i Afghanistan från maj till november 2006,[10] biträdande chef för ISAF:s norra kommando i Afghanistan från januari 2010[11] och tillförordnad chef för Säkerhetskontoret i Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten i Högkvarteret tillika operativ ledare för Försvarsmaktens säkerhetstjänst.[12] Sandström var generalsekreterare för Försvarsutbildarna 2011–2021[13] och var som reservofficer från maj 2016 under några månader Mission Deputy Commander för European Union Training Mission i Mogadishu i Somalia.[14]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
- ^ Svenska försvarets rulla 1989. Stockholm. 1989. sid. 351.
- ^ Försvarsmaktens rulla 1995. Stockholm: Försvarsmakten. 1995. sid. 95.
- ^ Försvarsmaktens rulla 1999. Stockholm: Försvarsmakten. 1999. sid. 110.
- ^ Sveriges statskalender 2001. Stockholm: Fritzes. 2001. sid. 218. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59834/gupea_2077_59834_1.pdf.
- ^ Sveriges statskalender 2002. Stockholm: Fritzes. 2002. sid. 220. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59835/gupea_2077_59835_1.pdf.
- ^ Sveriges statskalender 2003. Stockholm: Fritzes. 2003. sid. 216. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59836/gupea_2077_59836_1.pdf.
- ^ Sveriges statskalender 2004. Stockholm: Fritzes. 2004. sid. 218. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59837/gupea_2077_59837_1.pdf.
- ^ Sveriges statskalender 2004. Stockholm: Fritzes. 2004. sid. 225. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59837/gupea_2077_59837_1.pdf.
- ^ Johnsson, Magnus (2017). Strategic colonels. The discretion of Swedish Force Commanders in Afghanistan 2006–2013. Uppsala: Uppsala universitet. sid. 96. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1087418/FULLTEXT01.pdf.
- ^ ”Bengt Sandström leder norra kommandot i Afghanistan”. Försvarsmakten. 21 december 2009. https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2009/12/bengt-sandstrom-leder-norra-kommandot-i-afghanistan/. Läst 20 januari 2023.
- ^ ”Ny generalsekreterare – Bengt Sandström”. Slagfjädern (4): sid. 17. 2011. https://docplayer.se/42464503-Slagfjadern-ny-generalsekreterare-varens-kursprogram-historien-om-hogvakten-frivillig-forsvars-beredskapsutbildning.html.
- ^ ”Förbundets generalsekreterare; Tack och på återseende”. Försvarsutbildaren (5): sid. 1, 2. 2021. https://www.cleardesign.se/tidskrift/forsvarsutbildaren-05-2021/forsvarsutbildaren-05-2021.pdf.
- ^ ”På ny post”. Försvarets forum (2): sid. 9. 2016. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/3-aktuellt/forsvarets-forum/2016/forsvarets-forum-2-2016.pdf.