Bengt Norling
| Bengt Norling | |
| Född | 12 januari 1925 Sankt Pauli församling, Malmöhus län, Sverige |
|---|---|
| Död | 2 juni 2002 (77 år) Sollentuna församling i Stockholms län, Sverige |
| Nationalitet |  Sverige |
| Yrke/uppdrag | Politiker och ämbetsman |
Bengt Olof Norling, född 12 januari 1925 i Sankt Pauli församling i Malmö, död 2 juni 2002 i Sollentuna församling i Stockholms län,[1] var en svensk politiker (s) och ämbetsman.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Norling var metallarbetare vid Storfors rörverk 1939–1940 och järnvägstjänsteman i Storfors 1940–1942. Åren 1942–1956 var han järnvägstjänsteman i Vansbro samtidigt som han hade kommunala uppdrag inom Sveriges socialdemokratiska arbetareparti där. Han var studiesekreterare och förhandlingsombudsman i Svenska järnvägsmannaförbundet 1956–1965, förhandlingsombudsman i LO 1965–1969 och sekreterare i LO 1969. Norling var kommunikationsminister 1969–1976, ledamot av Sveriges riksdag 1971–1977 och landshövding i Värmlands län 1977–1990.[2]
Norling var därtill ledamot av styrelsen för Statens vägverk 1965–1969, ledamot av Statens trafiksäkerhetsråd, ordförande i Militära flygindustrikommittén 1979–1983, vice ordförande i Statspensionärernas Riksförbund 1994–1997 och ordförande för Förbundet Sveriges Folkförsvar sedan 1999.[2]
Bengt Norling var son till stationsinspektoren David Norling och Margareta Thorsén. Han gifte sig 1946 med Elisabeth Stöfling (1925–2010).[2] Makarna är begravda på Sollentuna kyrkogård.[3]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
- ^ [a b c] Jönsson, Lena, red (2000). Vem är det 2001. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. sid. 849.
- ^ ”Norling, Bengt Olof och Norling, Anna Elisabet”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/266f75ac-670e-4412-821e-55010a8a76b0. Läst 28 maj 2023.