Hoppa till innehållet

Benedetto Brin

Från Wikipedia
Benedetto Brin
FöddBenedetto Brin
17 maj 1833[1]
Turin
Död24 maj 1898[1] (65 år)
Rom
BegravdMonumental Cemetery of Turin
Medborgare iKungariket Italien
SysselsättningIngenjör, diplomat, politiker, officer
Befattning
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens tolfte legislatur (1874–1876)[2]
Kungariket Italiens marinminister (1876–1878)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens trettonde legislatur (1876–1880)[2]
Kungariket Italiens marinminister (1878–1878)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens fjortonde legislatur (1880–1882)[2]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens femtonde legislatur (1882–1886)[2]
Kungariket Italiens marinminister (1884–1891)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens sextonde legislatur (1886–1890)[2]
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens sjuttonde legislatur (1890–1892)[2]
Kungariket Italiens utrikesminister (1892–1893)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens artonde legislatur (1892–1895)[2]
Kungariket Italiens marinminister (1892–1892)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens nittonde legislatur (1895–1897)[2]
Kungariket Italiens marinminister (1896–1898)
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens tjugonde legislatur (1897–1900)[2]
Redigera Wikidata

Benedetto Brin, född 17 maj 1833 i Turin, död 24 maj 1898 i Rom, var en italiensk skeppsbyggare och politiker.

Från ringa ställning arbetade han sig såsom ingenjör och båtkonstruktör upp till en betydande position inom den italienska industrin. År 1876 blev han marinminister och beklädde under de raska ministerväxlingarna ytterligare tre gånger denna post, därav en gång under den för en italiensk minister oerhört långa tiden av sju år. Han var 1892–93 utrikesminister i Giovanni Giolittis ministär.

Det var framför allt genom Brins verksamhet som skeppsbyggeriet i Italien gjorde ett så stort uppsving att Italiens örlogsfartyg kunde byggas på italienska varv och att det på dessa även kunde utföras beställningar från andra stater, såsom Spanien, Argentina och Chile.

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i] storia.camera.it, läs online, läst: 7 maj 2019.[källa från Wikidata]