Hoppa till innehållet

Basso ostinato

Från Wikipedia
 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-01)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Basso ostinato, basmotiv eller basmelodi, ofta på fyra eller åtta takter, som upprepas om och om igen. Förekommer ofta som en del av Buxtehudes preludier.

Passacaglia respektive chaconne utgör närmast specialformer av ostinato. De går bägge i tretakt. Om dessa förekommer dock en diskussion om huruvida de är basmelodier eller harmoniföljder och huruvida de börjar med upptakt eller ej.

Exempel

[redigera | redigera wikitext]

Henry Purcell:

• Didos lament

Dietrich Buxtehude:

  • Passacaglia d-moll för orgel
  • Ciacona e-moll för orgel
  • Ciacona c-moll för orgel
  • Praeludium g-moll för orgel

J S Bach:

  • Passacaglia och fuga c-moll för orgel

Max Reger:

  • Basso ostinato e-moll för orgel, op.129:6
  • Basso ostinato för orgel, op.69:3
  • Introduktion, passacaglia och fuga e-moll för orgel, op.127

Franz Schmidt:

  • Chaconne för orgel eller orkester

Daniel-Lesur:

  • Passacaille för piano och orkester

Gunnar de Frumerie:

  • Chaconne för piano

Hilding Rosenberg:

  • Toccata, aria pastorale och ciacona för orgel
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Basso_ostinato&oldid=48425226”