Bandsvala

	Bandsvala; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Svalor; Hirundinidae
Släkte	Neophedina
Art	Bandsvala; N. cincta
Vetenskapligt namn
	§ Neophedina cincta
Auktor	(Boddaert, 1783)
Synonymer
	Riparia cincta; Större backsvala;

Bandsvala^[2] (Neophedina cincta) är en afrikansk fågel i familjen svalor inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende

Bandsvala är en 15–17 cm lång svala. Den har jordbrun ovansida med ett vitt streck ovan ögat. Undersidan är vit, liksom undre vingtäckarna, med ett mörkbrunt bröstband och ibland ett tunt mörkt streck tvärs över undergumpen. Könen är lika, men på ungfågeln är bröstbandet blekare och den har även gyllene spetsar på ovansidans fjädrar.

Läte

Sången är en gnisslig melodi som ibland avslutas i en drill. Även mer högljutt tjatter och korta "chip", "chrip" eller "kip” hörs.^[4]

Utbredning och systematik

Bandsvala delas in i fem underarter med följande utbredning:^[3]

erlangeri – förekommer i Etiopien och Sudan (övre Vita Nilen)
suahelica – förekommer från södra Sydsudan till östra Demokratiska republiken Kongo, Uganda, västra Kenya, Rwanda, Burundi, västra Tanzania, Zambia, Malawi, Zimbabwe och västra Moçambique
parvula – förekommer från norra Angola till sydvästra Demokratiska republiken Kongo och nordvästra Zambia. Flyttar till Kamerun.
xerica – förekommer i ökenområdet Kalahari från norra Botswana och Namibia till Angola och västra Zambia
cincta – förekommer från Zimbabwe och KwaZulu-Natal till Kapprovinsen.

Arten har även påträffats som tillfällig gäst i bland annat Egypten, Gambia, Saudiarabien, Somalia och Jemen.^[1]^[5]

Släktestillhörighet

Bandsvala placeras traditionellt bland övriga backsvalor i släktet Riparia men genetiska studier visar att den bildar en klad tillsammans med kongosvala och maskarensvala, varför den numera ofta lyfts ut till det monotypiska släktet Neophedina.^[6] Denna linje följs här.

Levnadssätt

Arten ses i öppna miljöer som jordbruksområden, gräsmarker och savann, vanligtvis nära vatten. Den är mindre social än sina släktingar och ses ofta i par eller små flockar. Den häcker inte hellre i kolonier. Fågeln gräver ut en 60-90 centimeter lång tunnel i en sandbank eller jordhög och vid dess slut bygger den ett bo av gräs och fjädrar. Däri lägger den två till fem vita ägg som ruvas av båda föräldrar. Arten lever av insekter som den fångar i flykten.

Status

IUCN kategoriserar arten som livskraftig.^[1] Den tros öka i antal tillföljd av förändringar inom jordbruket.^[7] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som generellt ovanlig men lokalt vanlig i delar av Östafrika och frekvent förekommande i Etiopien.^[7]

Referenser

Artikeln bygger delvis på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Banded martin, läst 2018-08-03 som anger följande källor:

Sinclair, Hockey and Tarboton, SASOL Birds of Southern Africa, ISBN 1-86872-721-1
Turner, Angela K; Chris Rose (1989). Swallows & martins : an identification guide and handbook. Houghton Mifflin. ISBN 0-395-51174-7

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2016 Neophedina cincta Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ Turner, A. (2020). Banded Martin (Riparia cincta), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.banmar1.01
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 168. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Svensson, L., Tyrberg, T., Fromholtz, J., & Jirle, E. (2012) Förändringar i listan över holarktis fåglar: Rapport nr 4 från SOF:s Taxonomikommitté, Vår fågelvärld, vol.71, nr.6, sid:42-49, issn 0042-2649
^ [a b] del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

Wikispecies har information om bandsvala.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör bandsvala.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Neophedina cincta Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[BirdLife-2] Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[BOW-4] Turner, A. (2020). Banded Martin (Riparia cincta), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.banmar1.01

[Mitchell-5] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 168. ISBN 978-84-941892-9-6

[SOFchange-6] Svensson, L., Tyrberg, T., Fromholtz, J., & Jirle, E. (2012) Förändringar i listan över holarktis fåglar: Rapport nr 4 från SOF:s Taxonomikommitté, Vår fågelvärld, vol.71, nr.6, sid:42-49, issn 0042-2649

[hbw-7] [a b] del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]