Bahamatornuggla
Bahamatornuggla | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Ugglefåglar Strigiformes |
Familj | Tornugglor Tytonidae |
Släkte | Tyto |
Art | Bahamatornuggla Tyto pollens |
Vetenskapligt namn | |
§ † T. pollens | |
Auktor | Wetmore, 1937[1] |
Synonymer | |
Västindisk tornuggla |
Bahamatornuggla[2] (Tyto pollens) är en förhistorisk utdöd fågel i familjen tornugglor inom ordningen ugglefåglar.
Fågeln levde i de gamla tallskogarna på ön Andros i Bahamas. Den var mycket stor, nära en meter hög, flygoförmögen och häckade i hålor. Den är känd från subfossila benlämningar funna i grottor. Där har man också hittat resterna av vad som troligen var dess huvudsakliga föda, stora endemiska gnagare i släktet Geocapromys. När ön koloniserades på 1500-talet levde ugglan jämsides med människan fram till dess att skogarna fälldes, en trolig orsak till att den dog ut.[3]
Bahamatornugglan kan ha utgjort inspirationskälla för legenden om chickcharney, en nattlevande och illasinnad imp med tre tår och som kunde vrida huvudet 360°. Enligt legenden skulle den som störde chickcharneyn drabbas av stor olycka.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Hume J P & Walters M (2012) Extinct Birds. A & C Black (Poyser Imprint).
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Wetmore, Alexander (1937). ”Bird Remains from Cave Deposits on Great Exuma Island in the Bahamas”. Bulletin of the Museum of Comparative Zoology at Harvard College 80: sid. 427–441. Arkiverad från originalet den 9 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160509002924/http://www2.nrm.se/ve/birds/sape/GlobalOwlProject/Fossil_owls/Tyto%20pollens%20(Wetmore)%201937.pdf. Läst 10 juli 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Marcot, Bruce G. (1995). Owls of old forests of the world. General Technical Reports. Portland, Oregon: U.S. Department of Agriculture, Forest Service, Pacific Northwest Research Station. sid. 26. http://www.fs.fed.us/pnw/publications/gtr343/GTR-343c.pdf