Backskärvfrö

	Backskärvfrö
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Kålordningen; Brassicales
Familj	Korsblommiga växter; Brassicaceae
Släkte	Backskärvfrön; Noccaea
Art	Backskärvfrö; N. caerulescens
Vetenskapligt namn
	§ Noccaea caerulescens
Auktor	(J. Presl & C. Presl) F.K. Mey.
Synonymer
	Thlaspi alpestre (L.) L.; Thlaspi alpestre Vill.; Thlaspi alpestre var. tunense C.G.Westerl.; Thlaspi caerulescens J.Presl & C.Presl; Crucifera coerulescens (J.Presl & C.Presl) E.H.L.Krause; Noccaea occitanica (J.Presl & C.Presl) F.K.Mey.; Noccaea brachypetala (Jord.) F.K.Mey.; Thlaspi alpestre subsp. brachypetalum (Jord.); Thlaspi brachypetalum Jord.; Noccaea salisii (Brügger) F.K.Mey.; Pterotropis lereschii Fourr.; Thlaspi arnaudiae Jord. ex Boreau; Thlaspi brachypetalum subsp. salisii (Brügger) O.Schwarz ; Thlaspi brachypetalum proles salticola (Jord.) Rouy & Foucaud ; Thlaspi brachypetalum proles verlotii (Jord.) Rouy & Foucaud ; Thlaspi nemoricola Jord. ; Thlaspi perfoliatum subsp. virgatum (Godr.) Bonnier & Layens ; Thlaspi rhaeticum Jord. ; Thlaspi salisii Brügger ; Thlaspi salticola Jord. ; Thlaspi suecicum Jord.; Thlaspi sylvestre proles arnaudiae (Jord. ex Boreau) Rouy & Foucaud; Thlaspi verlotii Jord.; Thlaspi virgatum Godr.; Thlaspi vulcanorum Lamotte;

Backskärvfrö (Noccaea caerulescens) är en mångformig flerårig ört som tillhör familjen korsblommiga växter, blommar tidigt på våren och förekommer i Europa och Skandinavien. Arten är även känd för att ackumulera större mängder av vissa metaller.

Systematik

Backskärvfrö fotograferad 9 maj i Norge.

Arten beskrevs första gången 1819 under namnet Thlaspi caerulescens av Jan Svatopluk Presl och Karel Bořivoj Presl i Flora Čechica.^[1] År 1973 flyttades den till släktet Noccaea av Friedrich Karl Meyer^[2]

Noccaea caerulescens uppträder i många former på grund av frekvent självpollinering, där avkomman ofta bevarar nyförvärvade egenskaper i små isolerade populationer. Beroende på auktoritet klassificeras dessa taxon antingen som arter, underarter eller sorter. Ytterligare forskning behövs för att klargöra artens naturliga släktskap och utbredningsområde.^[3]

Utbredning och habitat

Backskärvfrö förekommer i Europa och Skandinavien. Den föredrar torra ängar, skogskanter, diken, trädgårdar, gräsmattor, betesmarker, åkerkanter och kala platser.^[4]

Förekomst i Sverige

Till Sverige introducerade den under 1840-talet och har sedan dess fått stor spridning. Den sprids främst som ogräs tillsammans med gräs- eller vallfrö.^[5] Enligt Artfakta förekommer underarterna brachypetala (storskärvfrö) och caerulescens (vanligt backskärvfrö) i Sverige.^[6]

Utseende

Backskärvfrö blir 5 till 25 centimeter hög och blommar med vita till ljusröda blommor.

Ekologi

I Skandinavien blommar den från tidig april till juni, men längre söderut i Europa redan från mars.^[7]

Backskärvfrö och människan

Backskärvfrö var den första växt som upptäcktes vara en hyperackumulator, det vill säga att den ackumulerar metall i sin växtvävnad, då det upptäcktes att den tog upp bly ur förorenad jord genom så kallad fytoremediering.^[8] Den ackumulerar även zink och kadmium.

I Sverige kategoriseras backskärvfrö som ett mindre problem som ogräs.^[9]

Referenser

^ Jan Svatopluk Presl & Karel Bořivoj Presl (1819) Flora Čechica, s:133
^ Friedrich Karl Meyer (1973) Conspectus der Thlaspi-Arten Europas. Afrikas und Vorderasiens. Ur: Feddes Repertorium, vol. 84, nr. 5–6, s:463
^ Ihsan A. Al-Shehbaz (2014): A synopsis of the genus Noccaea (Coluteocarpeae, Brassicaceae). Ur: Harvard Papers in Botany, vol.19, nr.1, s:25–51. doi:10.3100/hpib.v19iss1.2014.n3 ( PDF)
^ ”Alpine Pennycress”. NatureGate. http://www.luontoportti.com/suomi/en/kukkakasvit/alpine-pennycress. Läst 24 december 2013.
^ ”Främmande arter i Sverige”. Naturvårdsverket. https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Frammande-arter/. Läst 9 maj 2019.
^ Artfakta, Namn och släktskap Arkiverad 4 maj 2023 hämtat från the Wayback Machine.
^ Erich Oberdorfer (2001): Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. Unter Mitarbeit von Angelika Schwabe und Theo Müller. 8., stark überarbeitete und ergänzte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim), ISBN 3-8001-3131-5, S. 448–449.
^ ”Växterna som städar jorden”. Sveriges television. Arkiverad från originalet den 17 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180217082544/http://urplay.se/program/204281-vaxterna-som-stadar-jorden. Läst 17 februari 2018.
^ ”Ogräsrådgivaren - SLU!”. ograsradgivaren.slu.se. http://ograsradgivaren.slu.se/. Läst 27 december 2017.

Externa länkar

Den virtuella floran
Wikimedia Commons har media som rör Backskärvfrö.
Bilder & media

[1] Jan Svatopluk Presl & Karel Bořivoj Presl (1819) Flora Čechica, s:133

[2] Friedrich Karl Meyer (1973) Conspectus der Thlaspi-Arten Europas. Afrikas und Vorderasiens. Ur: Feddes Repertorium, vol. 84, nr. 5–6, s:463

[3] Ihsan A. Al-Shehbaz (2014): A synopsis of the genus Noccaea (Coluteocarpeae, Brassicaceae). Ur: Harvard Papers in Botany, vol.19, nr.1, s:25–51. doi:10.3100/hpib.v19iss1.2014.n3 ( PDF)

[NatureGate-4] ”Alpine Pennycress”. NatureGate. http://www.luontoportti.com/suomi/en/kukkakasvit/alpine-pennycress. Läst 24 december 2013.

[5] ”Främmande arter i Sverige”. Naturvårdsverket. https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Frammande-arter/. Läst 9 maj 2019.

[6] Artfakta, Namn och släktskap Arkiverad 4 maj 2023 hämtat från the Wayback Machine.

[7] Erich Oberdorfer (2001): Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. Unter Mitarbeit von Angelika Schwabe und Theo Müller. 8., stark überarbeitete und ergänzte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim), ISBN 3-8001-3131-5, S. 448–449.

[8] ”Växterna som städar jorden”. Sveriges television. Arkiverad från originalet den 17 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180217082544/http://urplay.se/program/204281-vaxterna-som-stadar-jorden. Läst 17 februari 2018.

[9] ”Ogräsrådgivaren - SLU!”. ograsradgivaren.slu.se. http://ograsradgivaren.slu.se/. Läst 27 december 2017.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]