Hoppa till innehållet

Báste čearru

Från Wikipedia

Báste čearru eller Baste sameby, tidigare Mellanbyn, är en av tre fjällsamebyar i Gällivare kommun, med sydöstra spetsen vid Harrå.

Baste är en av de mindre samebyarna i Norrbottens län med 31 registrerade renskötselföretag. Byn har ett tillåtet renantal på 7 000 renar.[1] År 2009 fanns enligt renlängden 5 914 renar.[2] NjallanSamevistet på Skansen är en kopia av en njalla från Baste sameby som flyttades till Skansen 1891.

På 1500-talet var Lule lappmark indelad i fyra historiska lappbyar, Sirkesluokta, Suoksjokk, Tuorponjaur och Jokkmokk. Sirkesluokta, namngiven efter viken Sirgesluokta på södra sidan om Stora Lulevatten, omfattade bland annat det område som nu är Báste čearru.[3] Den norra delen av Sirkesluoktabyn, där Báste čearru ligger, utbröts under 1600-talet som byn Kaitumjaur. År 1695 fanns där 45 skattebetalare, varav 37 med namngivna lappskatteland: Jokaswalda, Koudelus, Kajtomjaur (Kaitumsjöarna), Stimitz kietz, Sockas, Hiertawarj (Stuor-Jiertá N om Padje-Kaitumjaure), Rosipota, Koudeliswarj, Kiellijaur, Pirkawarj (Bierká vid Sitasjaure), Piriaigzwarj, Koriawarj (Gorjjačohkka NO om Kaska-Kaitumjaure), Waisawarj, Neskitt, Kiebbija, Poitiswarj (Buoiddasvárri vid Stuor-Ratek), Nuriowara, Paurowara, Rautouwara, Sittajaur (Sitasjaure), Kobejäck, Satajaur (Satihaure), Sangopolda, Moratiorfwou, Teratt och Hwtawarj.[4][5]

Kaitumsamerna hade sedan 1605 sin kyrkplats i Jokkmokk, men i början av 1700-talet nåddes Sveriges riksdag av ryktet att de ännu inte hade blivit riktigt kristnade. År 1738 beslöt därför riksdagen att en ny kyrka skulle inrättas närmare Kaitumsamerna och Fredrik I befallde att varje matlag i hela Sverige skulle bidra med ett öre silvermynt. År 1742 reste missionärerna Pehr Högström och Petrus Holmbom runt i Kaitumbyn och bestämde tillsammans med samerna att påsken skulle firas i närheten av Gällivare. Inte långt därifrån anlades 1744 Gällivare gamla kyrka, kallad Ettöreskyrkan.[6]

I början av 1800-talet var Kaitumsamerna indelade i två byar, Norrkaitum och Sörkaitum, med Kaitumälven som skiljelinje.[7] Den nuvarande indelningen av fjällsamerna i Gällivare kommun i tre byar tillkom genom ett beslut 1887, varvid Sörkaitum uppdelades i Mellanbyn och Sörkaitum. Samerna själva kallade Norrkaitum för Kirjas (efter vattendraget Girjásjohka), Mellanbyn för Baste tjeru (efter den lilla sjön Bástejávre) och Sörkaitum för Unna tjerutj ("Lilla byn").[8]

Kända personer från Báste čearru

[redigera | redigera wikitext]

Maj-Lis Skaltje och Ingrid Inga är samer födda i Báste sameby.

  1. ^ ”Baste”. Sametinget. http://www.sametinget.se/8660. Läst 20 juni 2015. 
  2. ^ i Norrbotten beslut om skyddsjakt å järv 17 juni 2010[död länk]
  3. ^ Holmbäck (1922), s. 8.
  4. ^ Holmbäck (1922), s. 18.
  5. ^ Wiklund & Qvigstad (1909), s. 245.
  6. ^ Högström, Pehr; Hallencreutz Carl Fredrik (1990). Pehr Högströms Missionsförrättningar och övriga bidrag till samisk kyrkohistoria. Studia missionalia Upsaliensia, 0585-5373 ; 50. Uppsala: Svenska institutet för missionsforskning. sid. 48–49. Libris 8379743. ISBN 91-85424-19-6 
  7. ^ Wiklund & Qvigstad (1909), s. 270.
  8. ^ Hultblad (1936), s. 39.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]