Axel Magnus Fahlcrantz
| Axel Magnus Fahlcrantz | |
 | |
| Född | 11 april 1780[1] Stora Tuna socken, Sverige |
|---|---|
| Död | 7 oktober 1854[2][1] (74 år) Stockholm |
| Andra namn | extra-ordinarien A-r |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Skulptör |
| Släktingar | Carl Johan Fahlcrantz (syskon)[1] Erik Fahlcrantz (syskon)[1] |
| Redigera Wikidata | |
Axel Magnus Fahlcrantz, född 11 april 1780 i Stora Tuna socken i Dalarna, död 7 oktober 1854 i Stockholm, var en svensk ornamentsbildhuggare och skriftställare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Släkt och familj
[redigera | redigera wikitext]Axel Magnus Fahlcrantz var son till kyrkoherden i Kungsåra församling i Västmanland Johan Fahlcrantz och hans hustru Gustafva De Brenner. Släkten Fahlcrantz äldste kände stamfader är Daniel Andersson som var klockare i Munktorps församling. Axel Magnus Fahlcrantz var bror till landskapsmålaren Carl Johan Fahlcrantz och till biskopen Christian Eric Fahlcrantz.
Axel Magnus Fahlcrantz hade brorsönerna bokförläggaren Carl Johan Fahlcrantz och konstnären Axel Fahlcrantz (Axel Erik Valerius Fahlcrantz), som båda var söner till hans yngre bror Christian Eric Fahlcrantz, som även var arabist och teolog. Konstnären och landskapsmålaren Axel Fahlcrantz (Axel Erik Valerius Fahlcrantz) var en yngre bror till bokförläggaren Carl Johan Fahlcrantz, som 1877 grundlade bokförlaget Fahlcrantz & Co, som 1925 övertogs av dennes son med samma namn, skådespelaren Carl Johan Fahlcrantz.
Studier
[redigera | redigera wikitext]Fahlcrantz kom under senare hälften av 1790-talet till Stockholm och blev elev till ornamentsbildhuggaren Per Ljung, som arbetade för Kungliga slottet och ansågs, jämte Jean Baptiste Masreliez, som den främste i sitt fack. Han utbildade sig under Masreliez ledning till en framstående konstnär och utförde arbeten i hela landet, särskilt i kyrkor. Han vann snart erkännande för sina arbeten av dekorativ art, modellerade för kyrkor och slott.
Konstnärskap
[redigera | redigera wikitext]Till inredningen i Göteborgs domkyrka bidrog han bland annat med en predikstol i empirstil, biskopens inbyggda kyrkbänk och orgelfasaden.
Fahlcrantz utförde även en mängd arbeten för kungliga familjen och modellerade bland annat formarna till praktfulla bronsarbeten av olika slag, vilka under Karl XIV Johans tid utfördes för hovets räkning. Han utformade bland annat modellen för Logårdsmuren och järnstaketet vid Logården vid Stockholms slott, vilka uppfördes 1820–1822.[3] I Riddarholmskyrkan i Stockholm har Fahlcrantz gjort förlagan till Serafimerklockan som göts 1839.[4]
Fahlcrantz blev ledamot av Konstakademien 1834 och erhöll professors titel.
Skriftställare
[redigera | redigera wikitext]Under sina sista år ägnade han sig åt skönlitterärt skriftställande under pseudonymen "extra-ordinarien A-r"; han skrev dels följetonger i "Dagligt allehanda", "Aftonposten" och "Svenska tidningen", dels häftet Humoristiska berättelser (1851). Efter hans död utkom, under hans verkliga namn, några utkast i "Nytt lördagsmagasin" (1860).
Fotogalleri
[redigera | redigera wikitext]-
Predikstolen i empirstil i Göteborgs domkyrka. -
Biskopens inbyggda kyrkbänk i Göteborgs domkyrka. -
Orgelfasaden från 1810-talet i Göteborgs domkyrka. -
Järnstaketet vid Logården, Stockholms slott med Karl XIV Johans namnchiffer. -
Serafimerklockan i Riddarholmskyrkan i Stockholm.
Källor
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Axel Magnus Fahlcrantz.- Fahlcrantz, 2. Axel Magnus i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Fahlcrantz, släkter, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 14964, läst: 7 september 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00061078, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Kjellberg, Sven T.; Svensson, Artur och von Malmborg, Boo (1966–1971). Slott och herresäten i Sverige: ett konst- och kulturhistoriskt samlingsverk. Malmö: Allhems Förlag AB. sid. 119–120. Libris 8207997
- ^ Olsson, Martin (1937). Riddarholmskyrkan. Stockholm: Svenska Bokhandelscentralen A.B. sid. 356
|