Asymblepharus nepalensis
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Asymblepharus nepalensis | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Skinkar Scincidae |
| Släkte | Asymblepharus |
| Art | Asymblepharus nepalensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Asymblepharus nepalensis | |
| Auktor | Eremchenko & Helfenberger 1998 |
| Synonymer | |
| Asymblepharus (himalablepharus) nepalensis Eremchenko 2003[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Asymblepharus nepalensis[2] är en ödleart som beskrevs av Eremchenko och HELFENBERGER 1998. Asymblepharus nepalensis ingår i släktet Asymblepharus och familjen skinkar.[3][4] Inga underarter finns listade.[3]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Eremchenko, V. K (2003) Generic and specific redefinition and redescription of the North-Vietnam skink (Scincella melanosticta (Boulenger, 1887)., Izvestiya Vuzov (= Proceedings of Universitities and Institutes), Bishkek, (1-2): 20-28
- ^ Eremchenko,V. & Helfenberger,N. (1998) In: V. K. Eremchenko, N. Helfenberger, K. B. Shah & A. M. Panfilov: Two new species of skinks (Scincidae: Lygosominae) from Nepal. , News nat. Acad. Sci. Kirgiz Republik, Bishkek (4): 41-45
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/asymblepharus+nepalensis/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Asymblepharus nepalensis i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|