Asellus Australis
| Asellus Australis (δ ) | |
 Asellus Australis är den centrala stjärnan i Kräftan. | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Kräftan |
| Rektascension | 08t 44m 41,11s[1] |
| Deklination | 18° 09′ 17,5″[1] |
| Skenbar magnitud () | 3,94[1] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K0III[1] |
| U–B | 0,99 |
| B–V | 1,08[1] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 17,14 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -17,67 ± 0,24 [1] mas/år Dek.: -229.26 ± 0,12 [1] mas/år |
| Parallax () | 24,98 ± 0,24 [2] mas |
| Avstånd | 131 ± 1[1] lå (40,0 ± 0,4 pc) |
| Absolut magnitud () | 0,824 |
| Detaljer | |
| Radie | 9,57[1] R☉ |
| Luminositet | 96,0 [1] L☉ |
| Temperatur | 4 700[1] K K |
| Andra beteckningar | |
| Juzhnyj Oslenok, 47 Cancri,HR 3461, HD 74442, BD + 18 ° 2027, FK5 326, HIP 42911, SAO 98087, GC 12022,ADS 6967, CCDM 08447 + 1809 | |
Asellus Australis, eller Delta Cancri (δ Cancri, förkortat delta Cnc, δ Cnc) som är stjärnans Bayerbeteckning,[3] är en orange jättestjärna belägen omkring 130 ljusår från solen i centrum av stjärnbilden Kräftan. Den befinner sig nära ekliptikan och kan ockulteras av månen och, mycket sällan, av någon av planeterna.
Nomenklatur
[redigera | redigera wikitext]Stjärnan har det traditionella namnet Asellus Australis som är latin för "södra åsnefölet ". År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[4] med uppgift att katalogisera och standardisera egennamn för stjärnor. WGSN fastställde namnet Asellus Australis för denna stjärna den 6 november 2016 och det ingår nu i IAU Catalog of Star Names.[3]
Asellus Australis har också det längsta av alla kända traditionella stjärnnamn, Arkushanangarushashutu, som användes av de gamla babylonierna och som betyder "den sydöstra stjärna i krabban".[5]
Observationer
[redigera | redigera wikitext]Asellus Australis var del i den första dokumenterade ockultationen av Jupiter.[6]
Stjärnan markerar också den välkända öppna stjärnhopen Praesepe (eller Bikupehopen, även känd som Messier 44). I forna tider användes M44 som en väderindikator.[7]
Den fungerar vidare som en pålitlig vägvisare för att hitta den intensivt röda stjärnan X Cancri[8] och markerar radianten för Delta Cancridernas meteorregn.
År 1876 föreslogs att Asellus Australis kunde ha en följeslagare.[9]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k] https://www.universeguide.com/star/asellusaustralis
- ^ van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752Freely accessible, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
- ^ [a b] "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 21 november 2016.
- ^ IAU Working Group on Star Names (WGSN), International Astronomical Union, hämtad 22 maj 2016.
- ^ Allen, Richard Hinckley, Star Names: Their Lore and Meaning, 1898.
- ^ Allen, Hind's The Solar System, 1898.
- ^ Kaler, 2009:"ASELLUS BOREALIS". Arkiverat från original 2011-07-16.
- ^ Moore, Patrick, Stars of the Southern Skies, Penguin books, 1994.
- ^ The companion to delta Cancri". Astronomy Abstract Service. June 1876. Bibcode:1878Obs.....2...60B.
