Hoppa till innehållet

Arvid Ernvik

Från Wikipedia
Arvid Ernvik
Arvid Ernvik (1940-tal)
FöddOlof Arvid Ernvik
16 augusti 1900
Visnums församling
Död20 januari 1987 (86 år)
Kristinehamn
Nationalitetsvensk
Yrke/uppdragfolkskollärare
MakaElsa Dahl (g. 1930)
FöräldrarCarl Petersson
Maria f. Sköld

Olof Arvid Ernvik, född 16 augusti 1900 i Visnums församling, död 20 januari 1987 i Kristinehamn, var en svensk lärare, lokalhistoriker och poet. Han har framför allt uppmärksammats för sina åtskilliga lokalhistoriska skrifter om Värmland. År 1972 utsågs han till hedersdoktor vid Uppsala universitet. Han valdes 1976 till ledamot av Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.

Uppväxt och yrkeskarriär

[redigera | redigera wikitext]

Ernvik föddes i Visnums församling i Värmland som son till modellsnickaren Carl Petersson och dennes hustru Maria, född Sköld.[1] Han växte upp i Kristinehamn, som han själv beskrivit det "i småstadens periferi".[2] Ernvik gifte sig 1930 med Elsa Dahl.[1] Han blev folkskollärare 1928[1] och arbetade sedan som lärare först i Jämtland och senare på olika platser i Värmland fram till pensioneringen 1965.[2] År 1960 uppnådde han ämneslärarkompetens.[1]

Lokalhistorisk forskning

[redigera | redigera wikitext]

Ernvik var en tid bosatt i Arvika och intresserade sig då för västra Värmlands finnskogar, särskilt den så kallade Glaskogen kring sjöarna Stora Gla och Övre Gla. Han belönades 1944 med andra pris i en tävling om nedtecknande av svenska sägner utlyst Gustav Adolfs Akademien.[2][3] Tävligen blev starten på en omfattande forskargärning om värmländsk lokalhistoria.[4]

År 1955 utkom Ernvik med boken Olof den helige och Eskoleia, där han genom studier av arkivmaterial och ortnamn kartlade pilgrimsledernas sträckning genom Värmland på vägen mot Olof den heliges grav i Nidaros, dagens Trondheim. "Eiskoleia" i titeln är enligt Ernvik en dialektal variant av Edskogsleden, som ska varit en del av pilgrimsledens sträckning genom västra Värmland.[5]

Ett annat viktigt verk av Ernvik under 1950-talet var tredje delen av serien Kristinehamns historia som han fått överta ansvaret för och publicerade 1959.[2]

Ernviks främsta verk har ansetts vara Att resa i Värmland (1974) i två band om vägnät, skjutshåll och gästgivaregårdar i landskapet.[2] Förutom egna skrifter kan särskilt nämnas hans moderniserade och rikligt kommenterade nyutgåva av Erik Fernows Beskrivning över Värmland som publicerades på Nya Wermlands-Tidningens förlag 1977.[2]

För sin forskning belönades Ernvik med en rad priser och utmärkelser. Särskilt bör nämnas att han 1972 utsågs till filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet och att han 1976 valdes in som korresponderande ledamot i Gustav Adolfs Akademien.[2] Vidare belönades han 1979 av Svenska Akademien med Karin Gierows pris.[6] Han fick dela Värmlands läns landstings Frödingstipendium 1982 med Frej Alsterlind.[4]

Ernvik skrev också poesi, totalt fem samlingar med dikter. Den första med titeln Golgata utkom 1948. I ett minnesord av Sten Carlsson i Gustav Adolf Akademiens årsbok beskrivs hans stil som "modernistisk och konstlös", på gränsen mellan prosaskiss och poesi.[2]

Diktsamlingar

[redigera | redigera wikitext]
  • Golgata. Stockholm: Diakonistyrelsen. 1948 
  • Murbräcka. Kristinehamn: eget förlag. 1976 
  • Delgivning. Kristinehamn: Perssons bokhandel. 1980 
  • Återspegling. Karlstad: Press. 1982 
  • Ärende. Karlstad: Press. 1983 

Lokalhistoria

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] ”Ernvik, O Arvid”. Vem är det: Svensk biografisk handbok 1985. Stockholm: Norstedt. 1984. sid. 312–313 
  2. ^ [a b c d e f g h] Carlsson, Sten (1988). ”Minnesord den 6 november 1987”. Saga och sed: Kungl. Gustav Adolfs Akademiens årsbok (Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs Akademien): sid. 5–16. ISSN 0586-5360. https://gustavadolfsakademien.bokorder.se/en-US/article/4388/saga-och-sed-1988. 
  3. ^ ”När digerdöden blev överlistad på fjället”. Svenska Dagbladet: s. 3–7. 18 februari 1944. https://www.svd.se/arkiv/1944-02-18/3/SVD. 
  4. ^ [a b] Nire, Hans Åke (15 augusti 1985). ”Dagens jubilar: Blev forskare på vit fläck”. Svenska Dagbladet: s. 20. https://www.svd.se/arkiv/1985-08-15/20/SVD. 
  5. ^ Wieselgren, Oscar (31 december 1955). ”Medeltida minnen”. Svenska Dagbladet: s. 4. https://www.svd.se/arkiv/1955-12-31/4/SVD. 
  6. ^ Westtorp, Hans (2 juni 1979). ”Frykberg m. fl. Akademi-pristagare”. Svenska Dagbladet: s. 15. https://www.svd.se/arkiv/1979-06-02/15/SVD.