Hoppa till innehållet

Artur Adson

Från Wikipedia
Artur Adson
Artur Adson, 1917.
Född3 februari 1889[1][2]
Tartu
Död5 januari 1977[1][2] (87 år)
Stockholm[3]
BegravdSkogskyrkogården
Medborgare iKejsardömet Ryssland, Estland och Sverige
Utbildad vidTartu universitet
SysselsättningPoet, teaterkritiker, dramatiker, författare, journalist, censor
MakaMarie Under
(g. 1924–1977)
Utmärkelser
Vita stjärnans orden, fjärde klass
Redigera Wikidata
Artur Adsons och makans grav på Skogskyrkogården.

Artur Adson, född 3 februari 1889 i Tartu och död 5 januari 1977 i Stockholm, var en estnisk poet, dramatiker och teaterkritiker. Han tillhörde den estniska litterära gruppen Siuru och var gift med poeten Marie Under.[4] Från 1944 och fram till sin död var han bosatt i Sverige. Artur Adson är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Utvalda verk

[redigera | redigera wikitext]

Diktsamlingar

[redigera | redigera wikitext]
  • Själens eldar (Henge palango) 1917
  • Den gamla lyktan (Vana laterna) 1919
  • Rosenkransen (Roosikrants) 1920
  • Pärlfloden (Pärlijõgi) 1931
  • Versask (Värsivakk) 1959
  • Fridbackens kantele (Rahumäe kannel) 1973

Minnesromaner

[redigera | redigera wikitext]
  • Handkvarnen (Käsikivi) 1922
  • Fyra kvarnar (Neli veskit) 1946
  • Småstadsmusikanten (Väikelinna moosekant) 1946
  • Siuru-boken (Siuru-raamat) 1949
  • En svunnen värld (Kadunud maailm) 1954
  • Sankt Tomasdagen (Toomapäev) 1928
  • Fyra konungar (Neli kuningat) 1931
  • Levande kapital (Elav kapital) 1934
  • En duva flyger till havs (Üks tuvi lendab merele) 1937
  • Kolk, Raimond. Artur Adsoni mälestades. Tulimuld 28 (1977), s. 16-18.
  • Kronberg, Janika. Estland i Sverige: Från Forselius till Lena Lilleste. Estonian Literary Magazine, specialnummer för Bok & Bibliotek i Göteborg 2007.
  • Ristikivi, Karl. Sänna trubaduuri maine matk on lõppend. Eesti Päevaleht (Stockholm) 15.1.1977.
  1. ^ [a b] Eesti biograafiline andmebaas ISIK, Eesti biograafiline andmebaas-ID: 2692, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: ola2002142131, läst: 23 november 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
  4. ^ Kangro, Bernard (1976). Eestlased Rootsis. Lund: Eesti Kirjanike Kooperatiiv, s. 24.