Arja Saijonmaa

	Arja Saijonmaa
	Arja Saijonmaa
Födelsenamn	Arja Enni Helena Saijonmaa
Född	1 december 1944 (79 år); Sankt Michel, Finland
Bakgrund	Finland
Genrer	Pop, schlager, visa
Roll	Sångare, skådespelare
Webbplats	arjasaijonmaa.com
	Utmärkelser Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1986); Melodifestivalens Hall of Fame (2022)

Arja Enni Helena Saijonmaa, född 1 december 1944 i Sankt Michel i Finland^[2], är en finländsk sångare och skådespelare. Hon är internationellt aktiv och har deltagit i uttagningar till Eurovision Song Contest för både Finland och Sverige. "Jag vill tacka livet" och "Högt över havet" tillhör hennes mest kända sånger.

Biografi

Arja Saijonmaa studerade vid Sibeliusakademin och tog en fil.kand. i drama, litteratur och musikvetenskap på Helsingfors universitet. Hon medverkade 1966 i kören till den politiska Lappo-operan av Arvo Salo och Kaj Chydenius,^[3] men debuterade som skivartist inom schlagerfacket.

Genombrott och musikkarriär

Hon drogs dock till den politiska sångrörelsen och medverkade på ett antal av Love Records samlingsalbum samt gjorde ett soloalbum för bolaget 1973. Hon hade träffat den grekiska kompositören Mikis Theodorakis 1970 och fick sitt internationella genombrott som sångsolist i hans ensemble på en omfattande världsturné 1970–1972. Framgången med Theodorakis fortsatte 1977, då hon på skiva tolkade grekiska sånger på svenska; en finskspråkig samling skördade framgång två år senare.^[4] År 1975 medverkade hon på Alternativfestivalen i Stockholm.^[5] År 1979 spelade hon in sånger av den chilenska sångerskan Violeta Parra på både svenska och finska. I Sverige blev särskilt "Jag vill tacka livet" (Inti-Illimani, Violeta Parras "Gracias a la vida") en stor framgång.^[6]

Arja Saijonmaa har en stor musikalisk bredd, som även inbegripit tolkningar av Zarah Leander och klassisk musik. Sammanlagt har hon spelat in 35 album. Hon har spelat in låtar på många olika språk, bland annat finska, svenska, norska, spanska, italienska, grekiska, tyska, franska, och engelska. Hon har också haft filmroller i till exempel Charlotte Löwensköld och Herr Puntila och hans dräng Matti, båda 1979. Under tiden då diktatur rådde i Grekland, var hon mycket engagerad i landets sak, vilket hon beskriver i sin bok En ung naken kvinna.

Hon skrev sin första sångtext med "Min ensamhet", som utgavs som en singel 2014 och också ingick i albumet Dig har jag kär… min svenska sångbok 2014.

Melodifestivalen

År 1971 deltog Arja Saijonmaa i Finlands uttagning till Eurovisionsschlagerfinalen med sången "Talvilintu". År 1987 ställde hon upp i den svenska Melodifestivalen med låten "Högt över havet" som kom på andra plats endast en poäng efter Lotta Engberg med "Fyra Bugg & en Coca Cola". Däremot vann bidraget omröstningen i den då nyuppstartade tävlingen OGAE Second Chance Contest.^[7] År 1990 deltog hon återigen i Finland med sången "Gabriela".

Hon var en av de tio programledarna för Melodifestivalen 2000 i Göteborg. Hon återkom som tävlande artist i Melodifestivalen 2005 med låten "Vad du än trodde så trodde du fel", en låt som inte nådde samma framgångar som "Högt över havet".^[8] I november 2018 bekräftades det att Arja Saijonmaa skulle göra återkomst som tävlande i Melodifestivalen 2019 med bidraget "Mina fyra årstider".^[9] Hon var det femte bidraget i första deltävlingen där hon hamnade på sjunde plats.

Övriga aktiviteter

Arja Saijonmaa har sedan 1987 varit FN-ambassadör vid UNHCR.^[10] Hon skrev 2000 boken Sauna om den finska bastutraditionen.^[11] Saijonmaa har kandiderat i finländska riksdagsval och EU-val för Svenska folkpartiet.

Hon sjöng sin låt "Jag vill tacka livet" på Olof Palmes begravning.^[12]

2014 utnämndes hon till hedersledamot av Boelspexarna. Boelspexarna har i sitt spex Napoleon lånat Saijonmaas melodi Högt över havet till sin kuplett Finland är Finland. Under föreställningen av Napoleon 2014 framträdde Saijonmaa tillsammans med ensemblen^[13].

Saijonmaa fick Pro Finlandia-utmärkelsen 1986. Hon är bosatt i Stockholm och Paris.

Under hösten 2024 var Saijonmaa en av deltagarna i den femtonde säsongen av TV4s underhållningsprogram Så mycket bättre.^[14]

Produktioner

Diskografi

På finska

1972 Laula kanssani toveri
1972 Arja Saijonmaa & Mikis Theodorakis
1973 Koko yön minun poikani valvoi
1975 Huomenta sydämeni
1979 Jokainen arkiaamu - Arja Saijonmaa & Mikis Theodorakis Ateenassa
1979 Miten voin kyllin kiittää
1981 Ruotsiin ja takaisin
1983 Ystävän laulu
1985 Valitut laulut
1988 Arja Saijonmaa & George de Godzinsky Finlandia-talossa
1989 Yhteinen taivas ja maa
1993 Paijaa mua
1994 La Cumparsita
2000 Sydänten silta
2001 20 Suosikkia: Satumaa
2006 Rakkaus on rohkeutta
2007 Tähtisarja - 30 suosikkia (2CD)

På svenska

1977 Det är tid att sjunga sånger
1977 Tango Jalousie
1978 Arja Saijonmaa i Stockholms konserthus
1979 Jag vill tacka livet
1981 Sånger från asfalt och ängar
1982 Leksar och parfym
1987 Högt över havet
1988 Arja sjunger Zarah
1989 Samma himmel, samma sol
1994 La Cumparsita
1994 Arja's bästa
1998 Bara du kommer
1999 En bro av gemenskap
2000 Guldkorn
2002 100% (2CD)
2003 Arja Nära
2005 Vad du än trodde så trodde du fel
2014 Dig har jag kär... min svenska sångbok

På andra språk

1976 Bonjour mon coeur
1983 Es ist Zeit

Filmografi

1969 – Fabriksflickan
1969 – Pohjan tähteet
1978 – Restauranten
1979 – Charlotte Löwensköld
1979 – Herr Puntila och hans dräng Matti
1985 – Puntilan isäntä ja hänen renkinsä
1985 – Ur en kos dagbok
1986 – På liv och död
1988 – Clark Kent (TV-serie)
2007 – Stjärnorna på Slottet (TV-serie)
2019 – Melodifestivalen
2022 – Clark (TV-serie)
2022 – Klimatkampen
2024 - Så mycket bättre

Teater

Roller (ej komplett)

År	Roll	Produktion	Regi	Teater
1974		Mina sånger de ska leva Mikis Theodorakis	Pi Lind	Nya Komediteatern/ Riksteatern^[15]
2008	Medverkande	Snurra min jord Hyllningsföreställning till Lars Forssell	Lars Löfgren	Vasateatern^[16]

Bibliografi

Sauna, ISBN 91-7709-514-6 (inb) Malmö : Richters förlag, 2000 Svenska 271 s.
En ung naken kvinna: mötet med Mikis, Piratförlaget, Stockholm 2011, ISBN 978-91-642-0345-8, + 1 CD med fyra låtar av Mikis Theodorakis
En sång om frihet, ISBN 9789189868120 (inb) Stockholm: Ekerlids förlag, 2024 Svenska 439 s.

Källor

^ läs online, halloffame.melodifestivalen.se , läst: 17 februari 2023.^{[källa från Wikidata]}
^ http://www.saijonmaa.com/index.php/sv/om-arja/bakgrund-utbildning
^ Lappo-operan i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
^ Arja Saijonmaa i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
^ Alternativ festival på Discogs
^ "Arja Saijonmaa Och Inti-Illimani* – Jag Vill Tacka Livet". Discogs.com. Läst 12 december 2014.
^ ”OGAE Second Chance Contest History” (på engelska). OGAE International. 11 augusti 2016. https://ogaeinternational.org/ogae-second-chance-contest-history/. Läst 3 januari 2019.
^ ”Arja Saijonmaa gör schlagercomeback”. Aftonbladet. 26 november 2018. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/a/m6lwkq/arja-saijonmaa-gor-schlagercomeback. Läst 3 januari 2019.
^ Björkqvist, Anna (27 november 2018). ”Idoldeltagare och Arja Saijonmaa - här är de som tävlar på Melodifestivalscenen 2019”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2018/11/27/idoldeltagare-och-arja-saijonmaa-har-ar-de-som-tavlar-pa-melodifestivalscenen. Läst 3 januari 2019.
^ "Messengers of Peace". UN.org. Läst 19 september 2013. (engelska)
^ "Sauna". Libris. Läst 19 september 2013.
^ Elmervik, Linn (16 maj 2015). ”Därför bröt Arja ihop över succélåten”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/a/WLaRLG/darfor-brot-arja-ihop-over-succelaten. Läst 7 juni 2022.
^ ”Hedersledamöter”. boelspexarna. https://www.boelspexarna.se/hedersledamoeter. Läst 10 oktober 2019.
^ Gustafsson, Linnea; Swedmark, Elin. ”Estraden-Louise och Dregen i ”Så mycket bättre””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/Pp9avz/estraden-louise-och-dregen-i-sa-mycket-battre. Läst 14 maj 2024.
^ Ingmar Glanzelius (21 september 1974). ”Theodorakis: Skönheten blir till ett vapen”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-09-21/257/18. Läst 18 mars 2018.
^ Gunilla Brodrej (15 januari 2008). ”Så snurrar hans ord”. Expressen. http://www.expressen.se/kultur/sa-snurrar-hans-ord/. Läst 28 juni 2015.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Arja Saijonmaa.
Bilder & media
Arja Saijonmaas hemsida

[9f8ead1e21766af9a4abcece017976a2396d5215-1] äs online, halloffame.melodifestivalen.se , läst: 17 februari 2023.^{[källa från Wikidata]}

[2] ttp://www.saijonmaa.com/index.php/sv/om-arja/bakgrund-utbildning

[3] Lappo-operan i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

[4] Arja Saijonmaa i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

[5] Alternativ festival på Discogs

[6] "Arja Saijonmaa Och Inti-Illimani* – Jag Vill Tacka Livet". Discogs.com. Läst 12 december 2014.

[7] ”OGAE Second Chance Contest History” (på engelska). OGAE International. 11 augusti 2016. https://ogaeinternational.org/ogae-second-chance-contest-history/. Läst 3 januari 2019.

[8] ”Arja Saijonmaa gör schlagercomeback”. Aftonbladet. 26 november 2018. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/a/m6lwkq/arja-saijonmaa-gor-schlagercomeback. Läst 3 januari 2019.

[9] Björkqvist, Anna (27 november 2018). ”Idoldeltagare och Arja Saijonmaa - här är de som tävlar på Melodifestivalscenen 2019”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/artikel/2018/11/27/idoldeltagare-och-arja-saijonmaa-har-ar-de-som-tavlar-pa-melodifestivalscenen. Läst 3 januari 2019.

[10] "Messengers of Peace". UN.org. Läst 19 september 2013. (engelska)

[11] "Sauna". Libris. Läst 19 september 2013.

[12] Elmervik, Linn (16 maj 2015). ”Därför bröt Arja ihop över succélåten”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/a/WLaRLG/darfor-brot-arja-ihop-over-succelaten. Läst 7 juni 2022.

[13] ”Hedersledamöter”. boelspexarna. https://www.boelspexarna.se/hedersledamoeter. Läst 10 oktober 2019.

[14] Gustafsson, Linnea; Swedmark, Elin. ”Estraden-Louise och Dregen i ”Så mycket bättre””. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/Pp9avz/estraden-louise-och-dregen-i-sa-mycket-battre. Läst 14 maj 2024.

[15] Ingmar Glanzelius (21 september 1974). ”Theodorakis: Skönheten blir till ett vapen”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-09-21/257/18. Läst 18 mars 2018.

[16] Gunilla Brodrej (15 januari 2008). ”Så snurrar hans ord”. Expressen. http://www.expressen.se/kultur/sa-snurrar-hans-ord/. Läst 28 juni 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]