Anton Prokesch von Osten den äldre
| Anton Prokesch von Osten den äldre | |
 | |
| Född | 10 december 1795[1][2][3] Graz[3] |
|---|---|
| Död | 26 oktober 1876[1][2] (80 år) Wien[4][5] |
| Begravd | Friedhof St. Leonhard[6] |
| Medborgare i | Österrike-Ungern och Kejsardömet Österrike |
| Sysselsättning | Diplomat[5], numismatiker, politiker, författare, forskningsresande[5] |
| Befattning | |
| Envoy of the Austrian Empire to Prussia Österrikes ambassadör i Grekland (1834–1849) Ambassador to the German Confederation (1853–1855) Ledamot av herrehuset (1861–) Österrike-Ungerns ambassadör i det Osmanska riket (1867–1871) | |
| Maka | Irene Kiesewetter von Wiesenbrunn (g. 1832–) |
| Barn | Anton Prokesch von Osten den yngre (f. 1837)[5] |
| Föräldrar | Maximilian Franz Prokesch |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Den Heliga gravens av Jerusalem riddarorden | |
| Redigera Wikidata | |
_%E2%80%93_Gerd_Hru%C5%A1ka.png)
Anton Prokesch von Osten, född den 10 december 1795 i Graz, död den 26 oktober 1876 i Wien, var en österrikisk greve, militär, diplomat och skriftställare. Han var far till Anton Prokesch von Osten den yngre.
Prokesch von Osten deltog 1814–1815 i kriget mot Frankrike som ordonnansofficer hos ärkehertig Karl, innehade sedermera en kortare tid professorsstolen i matematik vid kadettskolan i Olmütz, men återvände snart till den militära banan. Efter en längre resa i offentligt uppdrag till Turkiet, Mindre Asien, Syrien och Egypten (1824–1827) blev han major i marinen och generalstabschef vid amiral Dandolos flottilj, i vilken egenskap han förmedlade flera viktiga överenskommelser med turkiska och egyptiska myndigheter, särskilt med Muhammed Ali.
År 1830 upphöjdes han i adligt stånd som Ritter von Osten (hans ofrälse namn var Prokesch), skickades som särskilt sändebud till Rom 1832 och följande år till Alexandria för att bilägga stridigheterna mellan Muhammed Ali och Porten. Under åren 1834–1849 var han österrikisk minister i Aten och 1849–1852 i Berlin samt avancerade under tiden till generalmajor (1843) och fältmarskalklöjtnant (1848). Han blev Praesidialgesandter vid förbundsdagen i Frankfurt 1853, friherre 1855, var ambassadör i Konstantinopel 1855–1871 och blev fälttygmästare 1863. Efter erhållet avsked (1871), då han upphöjdes i grevligt stånd, bosatte han sig i sin hemstad Graz.
Prokesch von Ostens historiska och politiska skrifter, i synnerhet de om Orienten, utmärks av ett rikt och intressant innehåll, livlig stil, skarp blick och frimodig öppenhet i bedömandet av personer och förhållanden, men hans för sin tid och samhällsställning (som ur Metternichs skola utgången diplomat) ovanligt frisinnade uppfattning, enligt vilken folkets välfärd utgjorde den främsta måttstocken vid alla politiska frågors bedömande, skaffade honom många motståndare.
Av hans många arbeten kan nämnas Erinnerungen aus Aegypten und Kleinasien (3 band, 1829–1831), Das Land zwischen den Katarakten des Nil (1832), Denkwürdigkeiten und Erinnerungen aus dem Orient (3 band, 1837), Geschichte des Abfalls der Griechen vom Türkischen Reiche (2 band, 1852; med 4 band diplomatiska bilagor 1867) samt historiska, arkeologiska och numismatiska uppsatser i vetenskapsakademiernas i Wien och Berlin handlingar.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Prokesch von Osten, Anton i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6892w55, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] International Music Score Library Project, IMSLP-ID: Category:Prokesch_von_Osten,_Anton, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Prokesch-Osten, Anton Freiherr von, vol. 23, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 349.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 118596713, läst: 11 april 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, läs online, läst: 21 mars 2024.[källa från Wikidata]
|