Hoppa till innehållet

Anna Wåhlin (oceanograf)

Från Wikipedia
Anna Wåhlin
Anna Wåhlin september 2015.
Född1970
Göteborg, Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidGöteborgs universitet, filosofie doktor, [1]
SysselsättningOceanograf, forskare
ArbetsgivareStockholms universitet
Göteborgs universitet (2015–)[2]
Cambridge University Museum of Zoology (2015–)[3]
Webbplatslänk
Redigera Wikidata

Anna Wåhlin, född 1970 i Göteborg, är en svensk professor i oceanografi vid institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet. Hon har uppmärksammats för sin forskning om glaciärer i Antarktis.

Wåhlin studerade oceanografi vid Göteborgs universitet och disputerade 2001 med en avhandling[4] om dynamiken hos havsströmmar. Hon var därefter post-doc mellan 2003 och 2006 vid universitetet i Oslo.

Hennes forskning har fokuserat på oceanografiska förhållanden kring Antarktis, där hon kartlagt havsströmmar, issmältningsprocesser och interaktion mellan atmosfär och hav och is. Hon utsågs 2015 till professor i oceanografi vid institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet.

Wåhlin utsågs 2021 till rådsprofessor av Vetenskapsrådet och fick sammanlagt 50 miljoner kronor under tio år för sin forskning i vattnen under Antarktis flytande glaciärer.[5] Genom dessa forskningsanslag har bland annat roboten Ran införskaffats, en obemannad undervattensfarkost som kan kartlägga och mäta till exempel sprickbildning, salthalt och temperatur på undersidan av flytande glaciärer. Dessa insatser har särskilt riktats mot Thwaitesglaciären, även kallad "Domedagsglaciären". Glaciärens avsmältning har på senare tid ökat och befaras kunna orsaka havsnivåhöjningar under kommande århundraden på upp till 0,65 meter vid ett fortsatt accelererat smältförlopp.[6][7]

Wåhlin har varit ledamot i projektet Southern Ocean Observing System(en), ett samarbete mellan Scientific Committee on Antarctic Research (SCAR) och Scientific Committee on Oceanic Research (SCOR)(en).[8][9] Hon är en av redaktörerna för den vetenskapliga tidskriften Advances in Polar Science.[10]

Wåhlins publicering har (2024) enligt Google Scholar ett h-index på 30 och över 3 000 citeringar.[11]

Publikationer (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Rebesco, M., Hernández-Molina, F.J., Van Rooij, D. and Wåhlin, A., 2014. Contourites and associated sediments controlled by deep-water circulation processes: state-of-the-art and future considerations. Marine Geology, 352, pp. 111–154.[12]
  • Arndt, J.E., Schenke, H.W., Jakobsson, M., Nitsche, F.O., Buys, G., Goleby, B., Rebesco, M., Bohoyo, F., Hong, J., Black, J. and Greku, R et al. 2013. The International Bathymetric Chart of the Southern Ocean (IBCSO) Version 1.0—A new bathymetric compilation covering circum‐Antarctic waters. Geophysical Research Letters, 40(12), pp. 3111–3117.[13]
  • Rebesco, M., Wåhlin, A., Laberg, J.S., Schauer, U., Beszczynska-Möller, A., Lucchi, R.G., Noormets, R., Accettella, D., Zarayskaya, Y. and Diviacco, P., 2013. Quaternary contourite drifts of the Western Spitsbergen margin. Deep-Sea Research Part I: Oceanographic Research Papers, 79, pp. 156–168.[14]
  1. ^ ORCID-id: 0000-0003-1799-6476, läst: 26 mars 2019.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, orcid.org , läst: 12 januari 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ ORCID Public Data File 2023, 27 september 2023, 10.23640/07243.24204912.V1, läs onlineläs online, läst: 10 november 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ Wåhlin, Anna (2001) (på engelska). The dynamics of dense currents on sloping topography. Earth Sciences Centre, Göteborg University. A, 1400-3813 ; 67. Göteborg: Kompendiet. Libris 3321271 
  5. ^ ”Anna Wåhlin får 50 miljoner kronor för forskning om Antarktis flytande glaciärer”. Göteborgs Universitet. 26 november 2021. https://www.gu.se/nyheter/anna-wahlin-far-50-miljoner-kronor-for-forskning-om-antarktis-flytande-glaciarer. Läst 25 juni 2023. 
  6. ^ ”Anna Wåhlin – Glaciären som kan få havet att stiga snabbt”. Naturvetarna. 24 mars 2023. https://www.naturvetarna.se/om-oss/naturvetarpodden/anna-wahlin-glaciaren-som-kan-fa-havet-att-stiga-snabbt/. Läst 25 juni 2023. 
  7. ^ Jannike Kihlberg (16 februari 2023). ””Domedagsglaciären” smälter på andra sätt än förväntat”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/varlden/domedagsglaciaren-smalter-pa-andra-satt-an-forvantat/. 
  8. ^ ”Scientific Steering Committee”. SOOS - Southern Ocean Observing System. 2019. Arkiverad från originalet den 13 november 2019. https://web.archive.org/web/20191113223633/http://soos.aq/about-us/ssc/member-history. Läst 25 juni 2023. 
  9. ^ Bruce Mounster (8 juni 2015). ”Southern Ocean Observing System leaders meet in Hobart”. Mercury. https://www.themercury.com.au/news/tasmania/southern-ocean-observing-system-leaders-meet-in-hobart/news-story/43fa5e1919452dd831e654880dbb639a. 
  10. ^ ”People - Anna Wåhlin”. The International Thwaites Glacier Collaboration. https://thwaitesglacier.org/people/anna-wahlin. Läst 25 juni 2023. 
  11. ^ ”Profil Anna Wåhlin”. Google Scholar. https://scholar.google.se/citations?user=tpX5YjMAAAAJ&hl=sv&oi=ao. Läst 11 september 2024. 
  12. ^ Rebesco, Michele; Hernández-Molina, F. Javier; Van Rooij, David; Wåhlin, Anna (2014-06-01). ”Contourites and associated sediments controlled by deep-water circulation processes: State-of-the-art and future considerations”. Marine Geology. 50th Anniversary Special Issue 352: sid. 111–154. doi:10.1016/j.margeo.2014.03.011. Bibcode2014MGeol.352..111R. 
  13. ^ Arndt, Jan Erik; Schenke, Hans Werner; Jakobsson, Martin; Nitsche, Frank O.; Buys, Gwen; Goleby, Bruce; Rebesco, Michele; Bohoyo, Fernando; et al. (2013-06-28). ”The International Bathymetric Chart of the Southern Ocean (IBCSO) Version 1.0—A new bathymetric compilation covering circum-Antarctic waters” (på engelska). Geophysical Research Letters 40 (12): sid. 3111–3117. doi:10.1002/grl.50413. ISSN 1944-8007. Bibcode2013GeoRL..40.3111A. 
  14. ^ Rebesco, Michele; Wåhlin, Anna; Laberg, Jan Sverre; Schauer, Ursula; Beszczynska-Möller, Agnieszka; Lucchi, Renata Giulia; Noormets, Riko; Accettella, Daniela; et al. (2013-09-01). ”Quaternary contourite drifts of the Western Spitsbergen margin”. Deep-Sea Research Part I: Oceanographic Research Papers 79: sid. 156–168. doi:10.1016/j.dsr.2013.05.013. Bibcode2013DSRI...79..156R. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]