Anna-Lena Laurén
| Anna-Lena Laurén | |
 Anna-Lena Laurén på Bokmässan i Göteborg 2013. | |
| Född | 4 april 1976 (48 år) Pargas, Finland |
|---|---|
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Åbo Akademi  |
| Sysselsättning | Författare, journalist |
| Utmärkelser | |
| Topeliuspriset (2003) Statens pris för informationsspridning (2010) Hugo Bergroth-priset (2014) Stora Journalistpriset (2020)[1][2] | |
| Redigera Wikidata | |
Anna-Lena Laurén, född 4 april 1976 i Pargas i Finland,[3] är en finlandssvensk journalist och författare. Hon är bosatt i Berlin, men har arbetat som redaktör och korrespondent för nyhetsmedia i både Finland och Sverige.[4] Hennes journalistiska värv har distinkt fokus på Ryssland, varifrån hon verkat som korrespondent för Hufvudstadsbladet och Dagens Nyheter. Laurén har skrivit flera böcker med östeuropeiska teman. För sina artiklar från Ryssland tilldelades hon priset som årets journalist i Finland 2020.[5] 2021 utsågs hon av Journalisten till Årets stilist.[6] 2022 tilldelades hon Jolopriset för sin journalistik.[7] Hon har även varit nominerad till Stora Journalistpriset i kategorien Årets röst åren 2023 och 2021.[8]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Anna-Lena Laurén studerade statsvetenskap och ryska vid Åbo Akademi.
Som politisk korrespondent för Hufvudstadsbladet och Helsingforskorrespondent för Svenska Dagbladet utmärktes hon av ett personligt anslag och stort engagemang. Hon tilldelades 2003 det finlandssvenska publicistpriset Topeliuspriset, som yngsta journalist någonsin.[9]
Åren 2006–2010 bodde hon i Moskva. Där arbetade hon som korrespondent för Finlands Rundradio och kolumnist, medarbetare eller korrespondent för Göteborgs-Posten, Hufvudstadsbladet, och Eskilstunakuriren.[9] Hon skrev också tre böcker om Ryssland, Kaukasien och sitt liv i Ryssland. Efter hemkomsten återgick hon till sitt arbete på Hufvudstadsbladet som ledarskribent. Därefter återvände hon till Moskva, där hon sedan oktober 2011 arbetar som Hufvudstadsbladets Rysslandskorrespondent. Mellan 2013 och 2015 var hon Svenska Dagbladets Rysslandskorrespondent,[10] och från 2016 var hon Dagens Nyheters och Hufvudstadsbladets Rysslandskorrespondent.[11]
2023 tvingades Anna-Lena Laurén lämna Ryssland eftersom hon liksom många andra journalister inte fick fortsatt visum där;[12] i stället blev Laurén korrespondent i Ukraina.[13] Efter ett år valde hon att lämna Ukraina för att flytta till Berlin med sin dotter. Från augusti 2024 arbetar Laurén som Tysklandskorrespondent för Bonniertidningarna Dagens Nyheter och Hufvudstadsbladet.[14][4]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- "De är inte kloka, de där ryssarna" – ögonblicksbilder från Ryssland. Söderströms, Helsingfors 2008. ISBN 978-951-52-2659-4
- I bergen finns inga herrar – om Kaukasien och dess folk. Söderströms, Helsingfors 2009. ISBN 978-951-52-2618-1
- Sedan jag kom till Moskva. Söderströms, Helsingfors 2010. ISBN 978-951-52-2731-7
- Frihetens pris är okänt. Helsingfors: Schildts & Söderströms. 2013. Libris 14217467. ISBN 978-951-52-3227-4
- Ukraina – gränslandet (med Peter Lodenius). Atlantis, Stockholm 2015. ISBN 978-91-7353787-2
- Sammetsdiktaturen: motstånd och medlöpare i dagens Ryssland. Helsingfors: Förlaget. 2021. Libris 9ng2blwz7km13p0t. ISBN 978-952-333-367-3
- Medan kriget pågår finns ingen försoning: Texter om Ryssland och Ukraina 2022–2024. Norstedts. 2025. Libris zjxl0f07whlmfsf9. ISBN 9789113139746
Priser och utmärkelser
[redigera | redigera wikitext]- 2003 – Topeliuspriset, från Svenska folkskolans vänner (SFV) och Finlands svenska publicistförbund[15]
- 2009 – Svenska litteratursällskapet i Finland, Hedvig Lovisa Falckens testamentsfond
- 2009 – Vuoden matkakirja (Årets resebok) för I bergen finns inga herrar: Om Kaukasien och dess folk[15]
- 2010 – Statens pris för informationsspridning utdelat av Undervisnings- och kulturministeriet[15]
- 2012 – Vuoden Kellokas, utdelat av Naistoimittajat ry (Kvinnliga journalisters förening)[16]
- 2013 – Suomen Kuvalehtis journalistpris(fi), Suomen Kuvalehti[17]
- 2014 – Hugo Bergroth-priset, Hugo Bergroth-sällskapet[18]
- 2015 – Publicistklubbens pris Guldpennan, "För engagerande rapportering med lyskraft och språklig rikedom från ett minerat fält"[19]
- 2016 – Karin Gierows pris, Svenska Akademien
- 2020 – Årets journalist, Stora journalistpriset i Finland[20]
- 2020 – Årets stilist
- 2022 – Jolopriset
- 2022 – Tom Alandhs berättarpris
- 2023 – Selanderpriset[21]
- 2023 – Pennskaftspriset[22]
- 2023 – Anders Chydenius-medalj för arbetet för öppenhetsprincipen[23]
- 2023 – Per Wendel-priset[24]
- 2024 – hedersdoktor vid Södertörns högskola[25]
- 2024 – Ida Bäckmanns stipendium[26]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ läs online, suurijournalistipalkinto.fi .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, svenska.yle.fi .[källa från Wikidata]
- ^ Sirén, Bille (23 juni 2022). ”I Pargas får Anna-Lena Laurén balsam för själen”. Hufvudstadsbladet: s. 18–20. http://www.hbl.fi/artikel/64dd9d4c-22ca-4048-8926-52beeeb0876f.
- ^ [a b] ”Anna-Lena Laurén om nya tjänsten i Berlin: ”Jag har aldrig rapporterat från ett normalt land””. Journalisten. 23 april 2024. https://www.journalisten.se/nyheter/anna-lena-lauren-flyttar-till-berlin-jag-har-aldrig-rapporterat-fran-ett-normalt-land/. Läst 10 juni 2024.
- ^ Bjon, Sylvia (11 mars 2021). ”HBL-journalisten Anna-Lena Laurén är Årets journalist”. Hufvudstadsbladet: s. 25. http://www.hbl.fi/artikel/hbl-journalisten-anna-lena-lauren-ar-arets-journalist/.
- ^ ”DN:s Anna-Lena Laurén utsedd till Årets stilist: ’Språket är otroligt viktigt’”. Dagens Nyheter. 24 maj 2021. https://www.dn.se/kultur/dns-anna-lena-lauren-utsedd-till-arets-stilist-spraket-ar-otroligt-viktigt/. Läst 25 maj 2021.
- ^ ”DN:s Anna-Lena Laurén får Jolopriset/”. Dagens Nyheter. 7 mars 2022. https://www.dn.se/kultur/dns-anna-lena-lauren-far-jolopriset/. Läst 7 mars 2022.
- ^ ”Anna-Lena Laurén”. www.storajournalistpriset.se. https://www.storajournalistpriset.se/person/anna-lena-lauren. Läst 10 juni 2024.
- ^ [a b] Söderströms: Förlagspresentation
- ^ Anna-Lena Laurén tacklar livet i Ryssland med humor.
- ^ DN 2016-01-07: Anna-Lena Laurén är DN:s nya Rysslandskorrespondent
- ^ ”DN:s korrespondent Anna-Lena Laurén tvingas lämna Ryssland”. Sveriges Television. 15 augusti 2021. https://www.svt.se/kultur/dn-korrespondent-tvingas-lamna-ryssland-ett-journalistiskt-perspektiv-fattigare. Läst 2 oktober 2021.
- ^ ”Anna-Lena Laurén blir HBL:s korrespondent i Ukraina”. Hufvudstadsbladet. 2 oktober 2021. https://www.hbl.fi/artikel/169b39ca-1a5f-5a0f-93f5-016faa8389a9. Läst 2 oktober 2021.
- ^ ”Anna-Lena Laurén flyttar till Berlin – ”Ska bli skönt att bo i ett land där allt fungerar””. 17 april 2024. https://www.hbl.fi/artikel/09738ce4-53d6-5911-b009-21c509c09486. Läst 17 april 2024.
- ^ [a b c] ”Anna-Lena Laurén” (på finska). Teos. https://www.teos.fi/Lauren+Anna-Lena. Läst 7 maj 2022.
- ^ ”Anna-Lena Laurén on vuoden 2012 Kellokas” (på finska). Kansan Uutiset. 21 februari 2013. https://www.kansanuutiset.fi/artikkeli/2956908-anna-lena-lauren-on-vuoden-2012-kellokas. Läst 27 februari 2021.
- ^ ”Anna-Lena Laurénille SK:n journalistipalkinto”. 27 november 2013. https://yle.fi/uutiset/3-6956047. Läst 30 oktober 2014.
- ^ ”Anna-Lena Laurén fick Hugo Bergroth-priset”. Språkbruk. https://www.sprakbruk.fi/-/anna-lena-lauren-fick-hugo-bergroth-priset. Läst 25 juni 2021.
- ^ ”Guldpennan till Anna-Lena Laurén”. Publicistklubben. Arkiverad från originalet den 8 december 2015. https://web.archive.org/web/20151208061347/http://www.publicistklubben.se/2015/12/03/guldpennan-till-anna-lena-lauren/. Läst 3 december 2015.
- ^ ”Palkitut 2020” (på finska). Suuri Journalistipalkinto. 10 mars 2021. https://suurijournalistipalkinto.fi/palkitut/palkitut-vuosittain/palkitut-2020/8074194. Läst 10 mars 2021.
- ^ Korkman, Anna (4 januari 2023). ”Anna-Lena Laurén tilldelas det svenska Selanderpriset”. Hufvudstadsbladet: s. 21. http://www.hbl.fi/artikel/3d9c002a-54b2-43b6-a693-4318d79a4627.
- ^ ”DN:s Anna-Lena Laurén vinnare av Pennskaftspriset”. Dagens Nyheter. 23 november 2023. https://www.dn.se/kultur/dns-anna-lena-lauren-vinnare-av-pennskaftspriset/. Läst 23 november 2023.
- ^ Heikkilä, Pia (2 december 2023). ”Chydeniuspriset till Anna-Lena Laurén”. Hufvudstadsbladet: s. 31. http://www.hbl.fi/artikel/c29862a2-0660-5512-88d8-acfa0578f528.
- ^ ”Anna-Lena Laurén får årets Per Wendel-pris”. Dagens Nyheter. 15 december 2023. https://www.dn.se/kultur/anna-lena-lauren-far-arets-per-wendel-pris/. Läst 15 december 2023.
- ^ Sirén, Bille (20 oktober 2023). ”Anna-Lena Laurén blir hedersdoktor vid universitet i Sverige”. Hufvudstadsbladet: s. 26. http://www.hbl.fi/artikel/03133f42-2f83-52f0-9384-40bd454b49eb.
- ^ ”Laurén prisas av Akademien”. Svenska Dagbladet. 23 mars 2024.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Förlagspresentation
- Laurén, Anna-Lena i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
|