Ann-Linn Guillou
| Ann-Linn Guillou | |
 Ann-Linn Guillou, 4 juli 2020. | |
| Född | 14 januari 1972 (52 år) Hedvig Eleonora församling, Sverige |
|---|---|
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | TV-producent, journalist |
| Föräldrar | Jan Guillou Marina Stagh |
| Redigera Wikidata | |
Ann-Linn Guillou, född 14 januari 1972 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, är en svensk journalist och TV-producent.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Under 1990-talet utbildades Guillou inom både filmproduktion och journalistik vid Poppius journalistskola samt vid New York University. År 1999 var hon en av de 18 skribenterna i den feministiska antologin Fittstim och medverkade under det tidiga 2000-talet i tidskrifter som ETC[1], DN Insidan, Stockholm City och Expo.[2]
Ann-Linn Guillou har arbetat med flera dokumentärserier för Utbildningsradion som sänts i Sveriges television, bland annat Drömsamhället, Ramp om historia[3] och Välkomna nästan allihopa, samt producerade tv-serien Gipsy som nominerades till Prix Europa[4]. Hon har producerat TV-serien Jag litade på lagen som nominerades till Kristallen 2013. [5] Hon var producent till SVT-serien Djävulsdansen som nominerades till Kristallen 2015 samt som även vann Psykiatrifondens pris Fördomspriset.[6] Samma år producerade Guillou dokumentärserien Mina två liv som sändes på SVT 2015.
Ann-Linn Guillou var en av de återkommande reportrarna på SVT:s kulturprogram Kobra åren 2013–2017. Hon var även reporter i dokumentären Eran – punk i tre delar nominerad till Kristallen 2018. [7]
Ann-Linn Guillou har producerat ett flertal dokumentärserier för SVT, bland annat SVT-serien Landet lyckopiller (2019)[8] som leddes av Nour El Refai. Serien nominerades till Kristallen som Årets fakta och samhällsprogram 2020.[9] Guillou har gjort dokumentärer inom musikgenren om rapparen Jireel[10], musikern Madi Banja samt dokumentärserien Cherrie – ut ur mörkret [11] som vann Ikarospriset och Nöjesguidens TV-pris. [12] Hon har regisserat dokumentären Det här är himlen[13] om konstnärerna Nathalie Djurberg och Hans Berg, sänd på SVT 2020.
Ann-Linn Guillou har arbetat på Kulturnyheterna på SVT samt producerat dokumentärserien Sveriges största konstkupper 2023. Hon har även regisserat dokumentärfilmen om museimannen Pontus Hultén "Pontus Hultén: Succéerna och Brilloskandalen"[14] sänd på SVT 2024.
Familj
[redigera | redigera wikitext]Ann-Linn Guillou är dotter till Jan Guillou och Marina Stagh. Hon har två barn.[15]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Guillou, Ann-Linn (1999). ”Det finns inga slampor – om att få en stämpel”. Fittstim (Stockholm: DN, 1999): sid. 94–101. ISBN 91-7588-241-8. Libris 2798935
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ETC.se 2003-05-06
- ^ Expo 2004-3
- ^ UR – Ramp om historia Arkiverad 10 september 2010 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Tre UR-projekt nominerade till Prix Europa”. News Powered by Cision. https://news.cision.com/se/ur/r/tre-ur-projekt-nominerade-till-prix-europa,c114736. Läst 29 juni 2020.
- ^ Presskontakt; Pressansvarig; Kathroxkliybneob. ”Fyra nomineringar för UR till Kristallen 2013”. Mynewsdesk. Arkiverad från originalet den 2 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200702135628/http://www.mynewsdesk.com/se/utbildningsradio/images/tre-nominerade-fraan-ur-till-kristallen-2013-217530. Läst 29 juni 2020.
- ^ ”FÖRDOMSPRISET”. Fonden för psykisk hälsa. Arkiverad från originalet den 20 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200120031138/http://www.psykiatrifonden.se/psykiatrifondens-fordomspris. Läst 29 juni 2020.
- ^ ”Här är alla nominerade till Kristallen 2018”. 16 augusti 2018. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/J1AgaP/har-ar-alla-nominerade-till-kristallen-2018.
- ^ Sweden, Sveriges Television AB, Stockholm. ”Landet lyckopiller”. https://www.svtplay.se/landet-lyckopiller. Läst 28 juni 2020.
- ^ ”Nominerade | Kristallen”. kristallen.tv. http://kristallen.tv/nominerade. Läst 13 augusti 2020.
- ^ Sweden, Sveriges Television AB, Stockholm. ”Jireel – efter genombrottet”. Arkiverad från originalet den 25 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200625125417/https://www.svtplay.se/video/25176694/jireel-efter-genombrottet. Läst 28 juni 2020.
- ^ Sweden, Sveriges Television AB, Stockholm. ”Cherrie – ut ur mörkret”. https://www.svtplay.se/cherrie-ut-ur-morkret. Läst 28 juni 2020.
- ^ ”Här är vinnarna av Nöjesguidens Stockholmspris 2018”. NÖJESGUIDEN. https://ng.se/artiklar/har-ar-vinnarna-av-nojesguidens-stockholmspris-2018. Läst 28 juni 2020.
- ^ Sweden, Sveriges Television AB, Stockholm. ”Det här är himlen”. Arkiverad från originalet den 29 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200629155000/https://www.svtplay.se/video/26194546/det-har-ar-himlen. Läst 28 juni 2020.
- ^ Sveriges Television AB, Stockholm Sweden. ”Pontus Hultén: Succéerna och Brilloskandalen”. https://www.svtplay.se/video/KRo2dyx/pontus-hulten-succeerna-och-brilloskandalen. Läst 14 september 2024.
- ^ Eyal Sharon Krafft (12 januari 2017). ”"Tufft att ha en så känd pappa"”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2017-01-12/tufft-att-ha-en-sa-kand-pappa.