Hoppa till innehållet

Angolasporrhöna

Från Wikipedia
Angolasporrhöna
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläktePternistis
ArtAngolasporrhöna
P. swierstrai
Vetenskapligt namn
§ Pternistis swierstrai
Auktor(Roberts, 1929)
Utbredning
Synonymer
  • Francolinus swierstrai
  • Swierstras frankolin
  • Swierstrafrankolin

Angolasporrhöna[2] (Pternistis swierstrai) är en starkt utrotningshotad fågel i familjen fasanfåglar som enbart förekommer i Angola.[3]

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Angolasporrhönan är en 33 cm lång hönsfågel med röda näbb och röda ben. Adulta hanen är slående svatvit med ett brett svart bröstband och svartfläckig undersida. På nära håll syns att ovansidan är mörkbrun. Honan har liknande undersida som hanen men ovansidan är ljusare och mer rostfärgad på rygg, mantel och ovansidan av vingarna, Lätet beskrivs som liknande kikuyusporrhönans eller bergsporrhönans kacklande.[1]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer enbart i bergsskogar i västra Angola (Cuanza Sul till Huila).[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Hälften av världspopulationen av angolasporrhöna återfinns på Angolas högsta berg Morro de Môco.

Släktestillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades den i släktet Francolinus. Flera genetiska studier visar dock att Francolinus är starkt parafyletiskt, där arterna i Pternistis står närmare t.ex. vaktlar i Coturnix och snöhöns.[5][6][7][8][9] Även de svenska trivialnamnen på arterna i släktet har justerats från tidigare frankoliner till sporrhöns (från engelskans spurfowl) för att bättre återspegla släktskapet.[2]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet är mycket begränsat och världspopulationen uppskattas till endast mellan 1000 och 2500 vuxna individer. Den tros dessutom minska i antal på grund av habitatförlust. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som sårbar.[1]

Fågelns vetenskapliga och svenska artnamn hedrar Cornelis Jacobus Swierstra (1874-1952), holländsk och sydafrikansk entomolog och direktör för Traansval Museum 1922-1946.[10]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2023 Pternistis swierstrai . Från: IUCN 2023. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2023-2. Läst 26 december 2023.
  2. ^ [a b] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.1). doi : 10.14344/IOC.ML.5.1.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
  5. ^ Bloomer, P. & Crowe, T.M. (1998) Francolin phylogenetics: molecular, morphobehavioral, and combined evidence. Mol. Phyl. & Evol. 9(2): 236–254.
  6. ^ Crowe, T.M., R.C.K. Bowie, P. Bloomer, T.G. Mandiwana, T.A.J. Hedderson, E. Randi, S. Pereira, and J. Wakeling (2006a), Phylogenetics, biogeography and classification of, and character evolution in, gamebirds (Aves: Galliformes): Effects of character exclusion, data partitioning and missing data, Cladistics 22, 495-532.
  7. ^ Crowe, T.M., P. Bloomer, E. Randi, V. Lucchini, R. Kimball, E. Braun, and J.G. Groth (2006b), Supra-generic cladistics of landfowl (Order Galliformes), Acta Zool. Sinica 52, S358-S361.
  8. ^ Meng, Y., B. Dai, J. Ran, J. Li, B. Yue (2008), Phylogenetic position of the genus Tetraophasis (Aves, Galliformes, Phasianidae) as inferred from mitochondrial and nuclear sequences, Biochem. Syst. Ecol. 36, 626-637.
  9. ^ Mandiwana-Neudani, T.G., R.C.K. Bowie, M. Hausberger, L. Henry, and T.M. Crowe (2014), Taxonomic and phylogenetic utility of variation in advertising calls of francolins and spurfowls (Galliformes: Phasianidae), Afr. Zool. 49, 54-82.
  10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]