Hoppa till innehållet

Andrena synadelpha

Från Wikipedia
Andrena synadelpha
Andrena synadelpha, hane.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljGrävbin
Andrenidae
SläkteSandbin
Andrena
ArtAndrena synadelpha
Vetenskapligt namn
§ Andrena synadelpha
AuktorPerkins, 1914
Hitta fler artiklar om djur med

Andrena synadelpha[1][2] är en biart som beskrevs av Perkins 1914. Den ingår i släktet sandbin och familjen grävbin.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Arten är ett tämligen stort bi med ljusa hår på munskölden.[5] Honan har mörka hår kring antennfästena och bakre skenbenet vithårigt med mörkbrun pollenkorg (hårborsten på bakskenbenet som används för polleninsamling). Hennes bakkropp är övervägande rödbrunhårig, med långa, bruna hår på de främre delarna av tergit 1 och 2 samt breda fördjupningar i bakkanterna på tergit 3 och 4.[6][7]

Hanen har rödaktiga hår på mellankroppen och långa, ljusa hår på tergit 1 och 2 samt, likt honan, breda fördjupningar i tergiternas bakkanter.[6]

Arten förekommer framför allt i lövskog[8], hedmarker, kyrkogårdar och i häcklandskap. Flygtiden varar från april till juni.[6] Arten är oligolektisk, den flyger till flera olika blommande växter, som björnloka, hagtorn, tysklönn[6], naverlönn, mandeltörel och järnekar.[8]

Som alla sandbin är arten solitär; honan gräver ut ett larvbo i marken. Det förekommer att det parasiteras av skogsgökbi; honan av detta lägger ett ägg i värdbiets bo, och larven lever av värdlarvens förråd, efter det att värdägget ätits upp eller värdlarven dödats.[6] Det vuxna biet kan även parasiteras av stekelvridvingen Stylops nevinsoni.[8] Vridvingar lever i värdbiets bakkropp. Värdbiet dör inte, men blir sterilt.

Utbredningsområdet omfattar västra Europa från Spanien i söder till Danmark i norr samt från Storbritannien i väster till Polen i öster, men med undantag för Italien och Balkanområdet.[8][9]

  1. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  2. ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
  3. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/andrena+synadelpha/match/1. Läst 15 januari 2017. 
  4. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  5. ^ Tergiter är segmenten på bakkroppens ovansida. De numreras med början framifrån; honan har 6 tergiter, hanen 7.
  6. ^ [a b c d e] Nick Owens (Oktober 2015) (på engelska) (PDF, 13,92 MB). Andrena bees of Norfolk Identification Guide. Norfolk & Norwich Naturalists' Society. sid. 108–110. http://www.nnns.org.uk/sites/nnns.org.uk/files/imce/user11/speciesguides/Andrena.pdf. Läst 16 januari 2017  Arkiverad 17 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ ”Key to female Andrenas” (på engelska) (PDF, 929 kB). Stevenston Conservation. http://stevenstonconservation.org/LNR/AndrenaKey.pdf. Läst 16 januari 2017. 
  8. ^ [a b c d] M Edwards (2012). Andrena synadelpha Perkins, 1914” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/andrenidae/andrena-synadelpha. Läst 15 januari 2017. 
  9. ^ Pierre Rasmont et al. (15 november 2013). Andrena synadelpha Perkins, 1914” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/page.asp?id=249. Läst 15 januari 2017. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]