Anders Askegren
Anders Askegren, född 17 februari 1717 i Askeby socken, död 15 mars 1794 i Hagebyhöga socken, var en svensk präst i Hagebyhöga församling.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Askegren föddes 1717 i Askeby socken. Han var son till nämndemannen Isaac Gunnarsson och Brita Hemmingsdotter i Fläret. Askegren började sina studier vid i Linköping. Han blev vårterminen 1739 student vid Uppsala universitet, Uppsala. 13 juni 1749 blev han filosofie magister och prästvigde 24 december 1746 i Stockholm samt blev huspredikant och brukspredikant på Virsbo bruk i Västmanland. Askegren blev 1751 gymnasieadjunkt i Linköping. 1756 blev han konrektor och 26 juni 1759 rektor. Askegren blev 23 augusti 1762 lektor i grekiska. 25 februari 1765 blev han kyrkoherde i Hagebyhöga församling, Hagebyhöga pastorat. Han blev samma år prost. 1 april 1769 blev han kontraktsprost i Aska kontrakt. Askegren avled 1794 i Hagebyhöga socken.[1]
Familj
[redigera | redigera wikitext]Askegren gifte sig 30 december 1754 med Elisabeth Höppener (1732-1791). Hon var dotter till Johan Höppener och Hedvig Jancke. De fick tillsammans barnen Hedda Brita (1756-1757), Ulrica Charlotta (1760-1768), Anders (1762-1829) och Johanna Maria (1769-1774).[1]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 1743 - De Isocrate, patre eloquentiæ. Uppsala.[1]
- 1746 - De jure imperantis in existimationem civium. Uppsala.[1]
- 1750 - Predikan på Fjerde Söndagen efter Påska. Norrköping.[1]
- 1750 - De opera præceptoris et discipuli. Linköping.[1]
- 1752 - Theses miscellaneæ. Linköping.[1]