Alveolopalatal konsonant
Utseende
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Artikulationsställen |
Labiala |
Bilabiala |
Labiodentala |
Linguolabiala |
Koronala |
Interdentala |
Dentala |
Retroflexa |
Alveolara |
Postalveolara |
Alveolopalatala |
Dorsala |
Palatala |
Labiopalatala |
Velara |
Labiovelara |
Uvulara |
Faryngala |
Epiglottala |
Glottala |
Se även: artikulationssätt · Kategori:Konsonantljud |
Den här sidan kan innehålla fonetisk information skriven med IPA, som kan krångla i vissa webbläsare. Hjälp. |
Redigera den här mallen |
En alveolopalatal fon uttalas genom att tungryggen trycks mot tandvallen. I praktiken grupperas de icke-frikativa alveolopalatala konsonanterna för det mesta med de dentala, de alveolara och de postalveolara, då dessa grupper mycket sällan står i fonemisk kontrast med varandra.
I svenskan finns två alveolopalatala konsonanter:
- en tonlös frikativa: tonlös [ɕ] (det svenska tje-ljudet i ord som tjock, kött eller kjol).
- en tonande frikativa: (ett hårt ljudande svenskt ji-ljud i ord som jord, gärna, gjuten eller ljus).