Hoppa till innehållet

Alvarsandbi

Från Wikipedia
Alvarsandbi
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljGrävbin
Andrenidae
SläkteSandbin
Andrena
UndersläkteMicrandrena[2]
ArtAlvarsandbi
A. alfkenella
Vetenskapligt namn
§ Andrena alfkenella
AuktorPerkins, 1914[3]
Synonymer

Andrena moricella Perkins, 1914[3]
Andrena pillichi Noskiewicz, 1939[3]

Andrena alfkenella sunna Warncke, 1975[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Alvarsandbi (Andrena alfkenella) är en art i insektsordningen steklar som tillhör överfamiljen bin och familjen grävbin.[3]

Arten är ett litet bi med en längd av 6 till 7 mm. Färgen är huvudsakligen svart, men tergiterna[a] har vita fransar på sidornas bakkanter, som på de bakre tergiterna växt ihop till hela band. Arten är svårbestämd: Honan kan skiljas från andra arter i undersläktet (Micrandrena) genom smärre detaljer i tergiternas struktur och vissa detaljer på ansiktet; hanen är omöjlig att skilja från andra hanar i undersläktet med mindre än att könsdelarna dissekteras fram.[4]

Habitatet är mycket växlande, men på kontinenten förefaller alvarsandbiet ha en förkärlek för måttligt fuktiga sådana, som ängar och gräsmattor.[1] I Sverige förekommer arten på sandiga torrängar och alvarmarker med rik förekomst av blommande växter.

Honan tycks föredra olika flockblommiga växter, i synnerhet vildmorot.[4] Andra växtfamiljer arten besöker är korsblommiga växter, rosväxter, korgblommiga växter, strävbladiga växter, samt klockväxter[1].

Litet är i övrigt känt om artens vanor[1], men larvboet grävs troligtvis ut i ej för fuktig mark som exempelvis kalkgrus[4].

Utbredningsområdet omfattar större delen av Europa samt österut till Kaukasus och Anatolien, söderut till Marocko i Nordafrika.[1]

I Sverige har arten påträffats i Skåne, södra och sydöstra Småland, på Öland och Gotland i Mälarlandskapen samt sparsamt i Uppland. Den har dessutom funnits i Blekinge, men är lokalt utdöd där. Som det svenska namnet antyder, är artens huvudsakliga svenska utbredningsområde Öland. Generellt har arten emellertid gått tillbaka, främst på grund av att torrängarna har minskat, och är sedan 2005 rödlistad som nära hotad ("NT").[4]

I Finland saknas arten helt.[5]

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]