Hoppa till innehållet

Altamiratrupial

Från Wikipedia
Altamiratrupial
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljTrupialer
Icteridae
SläkteIcterus
ArtAltamiratrupial
I. gularis
Vetenskapligt namn
§ Icterus gularis
Auktor(Wagler, 1829)
Utbredning

Altamiratrupial[2] (Icterus gularis) är en fågel i familjen trupialer inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer från södra Texas i USA söderut till Nicaragua.

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Altamiratrupialen är en stor (23–25,5 cm) och bastant Icterus-trupial med kraftig och rak, mestadels svart näbb. Den är bjärt orangefärgad på huvud, undersida, övergump och mellersta täckarna, medan den är svart på strupe, tygel, rygg och stjärt. Vingarna är också svarta med ett tydligt vitt vingband. Liknande fläckbröstad trupial har svarta fläckar på bröstet och breda vita tertialkanter, men saknar det vita vingbandet. Den mycket mindre palmtrupialen har mer utbrett svart på strupen och vita, ej orangefärgade, mellersta täckare.[4]

Sången är långsam och enkel, bestående av en serie med låga enstaviga visslingar: "tooo tooo tooo teeeo tow tow". Lätet beskrivs som ett kort visslande "TIHoo". Även nasala och hesa "griink" hörs.[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Altamiratrupial delas in i sex underarter med följande utbredning:[3]

Vissa inkluderar tamaulipensis, yucatanensis och troglodytes i taxonet mentalis samt inkluderar gigas i gularis.[5]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Altamiratrupialen hittas i öppen och torr skog med tät undervegetation, gärna med inslag av Mimosa. Den ses ensam eller i par, på jakt efter insekter, larver, frukt och nektar. Arten häckar från slutet av april till augusti i USA och nordöstra Mexiko, maj till juli i Oaxaca och mars–juni i El Salvador.[4][6]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor stabil population.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen fem till 50 miljoner vuxna individer.[7]

Altamira är namnet på en kommun i delstaten Tamaulipas i östra Mexiko

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Icterus gularis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 396. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  6. ^ Fraga, R. (2020). Altamira Oriole (Icterus gularis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/62255 6 april 2020).
  7. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]