Allaktit
| Allaktit | |
 Bildens bredd 3 mm. | |
| Kategori | Arsenatmineral |
|---|---|
| Grupp | Allaktit |
| Dana klassificering | 41.2.1.1 |
| Strunz klassificering | 8.BE.30 |
| Kemisk formel | Mn7(AsO4)2(OH)8 |
| Färg | Brun, mörkt till ljust rödlila, rödbrun, färglös till vit |
| Bildningsmiljö | Prismatisk (2/m) |
| Förekomstsätt | Tavelformiga monoklina kristaller |
| Kristallstruktur | Monoklina |
| Spaltning | Distinkt på {001} |
| Brott | Ojämnt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 4½ |
| Glans | Glasglans, något fet på brottytor |
| Ljusbrytning | nα = 1,755–1,761
nβ = 1,772–1,786 nγ = 1,774–1,787 |
| Dubbelbrytning | 0,022 |
| Optisk karaktär | Biaxiell (-) |
| Dispersion | r > v, distinkt till stark |
| Pleokroism | X = blodröd; Y = blekgul; Z = havsgrön |
| Transparens | Genomskinlig |
| Streckfärg | Grå till svagt brun |
| Specifik vikt | 3,83 – 3,94 |
| Referenser | [1][2][3] |
Allaktit är ett sällsynt arsenatmineral i metamorfa fyndigheter av manganmalm. Dess namn härstammar från grekiska αλλάκτειν (allaktein) som betyder "att ändra", med hänvisning till den starka pleokroismen hos mineralet.[2]
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Allaktit med formeln Mn7(AsO4)2(OH)8, är ett basiskt manganarsenat och uppträder som monoklina kristaller med starkt pleokroism. Mineralet uppvisar även alexandriteffekt (ljuskälleberoende färgväxling).[4]
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Allaktit förekommer i New Jersey, USA, och i Sverige i de värmländska manganrika järngruvorna i bland annat Långban, Mossgruvan (som är typlokalen) och Brattforsgruvan.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- https://www.mindat.org/min-122.html
- Svensk Uppslagsbok’’, Band 1, 1947-1955. (spalt 640)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Allactite. Mindat
- ^ [a b] Allactite. Handbook of Mineralogy
- ^ Moore P. (1968). "Crystal chemistry of the basic manganese arsenate minerals: II. The crystal structure of allactite" (PDF). American Mineralogist. 53: 733–741.
- ^ D Holtstam, J Langhof 1999, Långban the mines, their minerals, geology and explorers, ISBN 91 87214 881, sidor 94–95