Alexander Gauland
| Alexander Gauland | |
.jpg) Alexander Gauland, 2019. | |
| Född | 20 februari 1941[1][2][3] (83 år) Chemnitz |
|---|---|
| Medborgare i | Tyskland och Östtyskland |
| Utbildad vid | Philipps-Universität Marburg Justus-Liebig-Universität Gießen  |
| Sysselsättning | Politiker, fackboksförfattare, jurist, publicist |
| Befattning | |
| Ledamot av Brandenburgs lantdag 6th legislative term of the Landtag of Brandenburg (2014–2017)[4] Ledamot av Förbundsdagen 19:e tyska förbundsdagen, Frankfurt (Oder) – Oder-Spree (2017–2021)[5] Ledamot av Förbundsdagen 20:e tyska förbundsdagen, Landesliste Brandenburg (2021–)[6] | |
| Arbetsgivare | Hessens statskansli Tysklands miljödepartement CDU/CSU tyska regeringens press- och informationscenter (1970–1972) Märkische Allgemeine (1991–2005) |
| Politiskt parti | |
| Alternativ för Tyskland (–)[7][8] | |
| Partner | Carola Hein |
| Barn | 1 |
| Föräldrar | Alexander Gauland |
| Webbplats | afd.de/dr-alexander-gauland |
| Redigera Wikidata | |
Eberhardt Alexander Gauland, född 20 februari 1941 i Chemnitz i Sachsen i Tyskland, är en tysk jurist, journalist och politiker. Gauland är en av de ledande politikerna i partiet Alternativ för Tyskland (AfD).[9]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Gauland föddes 1941 in Chemnitz, en stad som kom att ingå i Östtyskland 1949 och döptes om till Karl-Marx-Stadt. Efter sin examen 1959 flydde han till Västtyskland. Han studerade statsvetenskap, historia och juridik vid Philipps-Universität i Marburg, där han också tog sin juris doktor-examen 1970.[10]
Gauland arbetade 1972–1977 vid västtyska regeringens press- och informationskontor och 1977–1986 var han kontorschef hos överborgmästaren i Frankfurt am Main. Han anställdes 1986 vid Bundesministerium für Umwelt, Naturschutz, Bau und Reaktorsicherheit (Förbundsministeriet för miljö, naturskydd, byggande och reaktorsäkerhet) och var 1986–1991 statssekreterare och chef för statskansliet i förbundslandet Hessen. Åren 1991–2006 var han redaktör för tidningen Märkische Allgemeine i Potsdam.[11]
Innan han deltog i grundandet av AfD var Gauland medlem av Christlich Demokratische Union Deutschlands (CDU). År 2012 deltog han i Berliner Kreis (”Berlinska kretsen”), en lös sammanslutning av CDU-politiker på förbunds- och förbundslandsnivå som ville göra CDU konservativt igen eftersom de menade att partiet under Angela Merkels ledarskap hade rört sig bort från dessa ideal.[12]
År 2013 var Gauland en av medgrundarna av partiet Alternative für Deutschland (AfD). Han är ordförande i AfD:s distrikt i förbundslandet Brandenburg. AfD kom in i Brandenburgs lantdag vid valet 2014 och Gauland är sedan oktober 2014 en av AfD:s ledamöter av lantdagen.[13]
Gauland menar att AfD, som han betecknar som ”de små människornas parti”,[14] erbjuder en politisk hemvist för en ”länge förlorad nationalliberal livskänsla som varken är höger eller vänster utan djupt mänsklig, konservativ inte i politisk mening utan i livsåskådning”.[15] I motsats till de ”nationalekonomiskt inriktade marknadsliberalerna” är partiet en rörelse av ”protestväljare” med ”nationalkonservativ” och ”nationalliberal” inriktning.[16] Vad gäller AfD:s relation till PEGIDA-demonstrationerna har Gauland sagt att AfD inte allierar sig med högerextremister, men att han inte ser några högerextremister vid PEGIDA:s demonstrationer. ”Jag ser medborgare som demonstrerar på grund av oro över utvecklingen i Tyskland, som är rädda.” Gauland menar att AfD står på dessa medborgares sida, men inte på högerextremisters.[17]
Vid AfD:s partistämma i april 2017 valdes Gauland tillsammans med Alice Weidel till sitt partis toppkandidater i 2017 års val till Förbundsdagen.[18]
Bibliografi i urval
[redigera | redigera wikitext]- Das Legitimitätsprinzip in der Staatenpraxis seit dem Wiener Kongress (Duncker & Humblot, Berlin 1971), avhandling.
- Gemeine und Lords. Porträt einer politischen Klasse (Suhrkamp Verlag, Frankfurt 1989).
- Was ist Konservativismus? Streitschrift gegen die falschen deutschen Traditionen. Westliche Werte aus konservativer Sicht (Eichborn Verlag, Frankfurt am Main 1991).
- Helmut Kohl. Ein Prinzip (Rowohlt Verlag, Berlin 1994).
- Das Haus Windsor (Orbis Verlag, Berlin 2000).
- Anleitung zum Konservativsein (Deutsche Verlags-Anstalt, Stuttgart 2002).
- Kleine deutsche Geschichte. Von der Stauferzeit bis zum Mauerfall (Rowohlt Verlag, Berlin 2007).
- Die Deutschen und ihre Geschichte (Wjs verlag, Berlin 2009).
- Fürst Eulenburg – ein preußischer Edelmann. Die konservative Alternative zur imperialen Weltpolitik Wilhelm II (Strauss Edition, Potsdam 2010).
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Stammdaten aller Abgeordneten des Deutschen Bundestages, läs online, läst: 13 april 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: gauland-alexander-eberhardt, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000030179, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.parlamentsdokumentation.brandenburg.de , läst: 11 maj 2024.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, bundeswahlleiter.de .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.bundestag.de , läst: 25 oktober 2021.[källa från Wikidata]
- ^ s. 54, läs online, läst: 29 januari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, afd-verbot.de , läst: 29 januari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ ”Bewerbungsprofil für Kandidaten für die Landtagswahl 2014 in Brandenburg [Alexander Gauland]”, AfD Brandenburg, länk Arkiverad 5 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., läst 2017-09-21.
- ^ Nickoll, Nina: ”Interview: Alexander Gauland über Themen und Ziele der AfD”, Hessische/Niedersächsische Allgemeine, länk, publicerat 2014-09-16, läst 2017-09-21.
- ^ ”Gauland, Alexander (Dr.)”, Landtag Brandenburg, länk Arkiverad 4 mars 2017 hämtat från the Wayback Machine., läst 2017-09-21. Köbler, Gerhard: ”Wer ist wer im deutschen Recht”, länk, läst 2017-09-21.
- ^ Hähnig, Anne: ”Verbannt aus dem Salon”, Zeit Online, länk, publicerat 2014-11-20, läst 2017-09-21.
- ^ ”Gauland, Alexander (Dr.)”, Landtag Brandenburg, länk Arkiverad 4 mars 2017 hämtat från the Wayback Machine., läst 2017-09-21.
- ^ Priester, Karin: ”’Erkenne die Lage!’ Über die rechtspopulistische Versuchung des bundesdeutschen Konservatismus”, INDES. Zeitschrift für Politik und Gesellschaft, nr 3/2015, s. 91.
- ^ Marcinkiewicz, Kamil; Jankowski, Michael: ”Die Bundestagswahl 2013 im historischen Vergleich” i Strijbis, Oliver; Schnapp, Kai-Uwe (red.): Aktivierung und Überzeugung im Bundestagswahlkampf 2013 (Springer VS, Wiesbaden 2014), s. 70.
- ^ Häusler, Alexander; Roeser, Rainer: Die rechten ’Mut’-Bürger. Entstehung, Entwicklung, Personal und Positionen der ’Alternative für Deutschland’ (VSA, Hamburg 2015), s. 15.
- ^ ”AfD sieht keine Neonazis bei ’Pegida’”, Tagesschau.de, länk, publicerat 2014-12-15, läst 2017-09-21.
- ^ ”Ungleiches Spitzenduo führt AfD in den Bundestagswahlkampf”, Frankfurter Allgemeine Zeitung, länk, publicerat 2017-04-23, läst 2017-09-21.
|