Aleksandr Nelidov

Aleksandr Nelidov
Född	11 juni 1835 (g.s.) Sankt Petersburg
Död	5 september 1910 (g.s.) (75 år) Paris
Begravd	Nikolajkyrkogården
Utbildad vid	Sankt Petersburgs universitet
Sysselsättning	Diplomat, ambassadör, konstsamlare
Befattning
Kejsardömet Rysslands ambassadör
Maka	Olga Dmitrievna Nelidova
Barn	Alexander Alexandrovich Nelidow Dmimitrij Nelidov (f. 1863) Vladimir Nelidov (f. 1869)
Föräldrar	Ivan Alexandrovich Nelidov Alexandra Janovsky
Utmärkelser
Sankt Vladimirs orden, första klassen Sankt Annas orden, första klass Sankt Annas orden, andra klass Sankt Stanislausorden, andra klassen Sankt Vladimirs orden, tredje klass Andreasorden Sankt Vladimirs orden, andra klassen Sankt Stanislausorden, första klassen
Redigera Wikidata

Aleksandr Ivanovitj Nelidov (ryska: Александр Иванович Нелидов), född 1837 i Kisjinev, död 17 september 1910 i Paris, var en rysk diplomat.

Nelidov inträdde vid ännu ej fyllda 20 år i tjänst vid ryska utrikesministeriet, specialiserade sig på orientaliska ärenden och blev 1875 ambassadråd i Konstantinopel. Under rysk-turkiska kriget 1877–78 åtföljde han överbefälhavaren storfurst Nikolajs stab som högkvarterets kanslidirektör och ledde i denna egenskap de förhandlingar, som resulterade i freden i San Stefano (3 mars 1878).

Nelidov deltog samma år i Berlinkongressens arbeten, blev 1879 ryskt sändebud i Dresden och 1883 ambassadör i Konstantinopel. Han förvärvade där stort inflytande hos Höga porten, förflyttades 1897 till Rom och 1903 till Paris, där han efterträdde furst Urusov och under rysk-japanska kriget hade en ganska svår uppgift att fylla vid sina strävanden att bibehålla fransmännens förtroende till Rysslands militära och ekonomiska styrka orubbat och trygga den fransk-ryska alliansens fortsatta bestånd. Han uppges ha haft stor andel i biläggandet av den rysk-brittiska konflikt Doggers bank-episoden framkallat, och han presiderade 1907 vid andra Haagkonferensen.

Källor

• Nelidov, Aleksandr Ivanovitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)