Lössbergshöna
Lössbergshöna Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Hönsfåglar Galliformes |
Familj | Fasanfåglar Phasianidae |
Släkte | Alectoris |
Art | Lössbergshöna A. magna |
Vetenskapligt namn | |
§ Alectoris magna | |
Auktor | (Przewalskij, 1876) |
Utbredning | |
Synonymer | |
Lössberghöna |
Lössbergshöna[2] (Alectoris magna) är en hönsfågel i familjen fasanfåglar, endemisk för Kina.[3]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Lössbergshönan liknar nära släktingen berghönan (Alectoris chukar) med röd näbb och röda benm, vit strupe och gråbrun fjäderdräkt, men är större (36-38 cm) och har ett unikt rostbrunt smalt halsband, svartkantat ovan. De tättbandade flankerna och svarta tygeln påminner om stenhönan (A. graeca), men lössbergshönan har blekare ögon.[4][5]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Fågeln förekommer i ödsliga områden i nordvästra Kina i Qinghai och Gansu.[3] Den behandlas antingen som monotypisk eller delas in i två underarter med följande utbredning:[6]
- Alectoris magna magna – norra och nordöstra Qinghai, i västcentrala Kina
- Alectoris magna lanzhouensis – Lanzhousänkan i centrala Gansu, i nordcentrala Kina
Lössbergshönan tillhör en grupp med Alectoris-höns där även berghöna, stenhöna och svartstrupig berghöna (A. philbyi) ingår, varav lössbergshönan står närmast den senaste enligt en genetisk studie av arternas mitokondrie-DNA.[7]
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Lössbergshönan föreommer på klippiga sluttningar och i dalar med gräs och småbuskar från 1300 till 4000 meters höjd. Den lever av frön, rötter, groddar och skott, men även ryggradslösa djur som skalbaggar, spindlar och gräshoppor. Fågeln bildar par från slutet av mars till mitten av april och lägger ägg från början av maj till juli. Efter häckning bildar den flockar med upp till 30 individer. Fågeln är huvudsakligen stannfågel, men höjdledsflyttning har noterats på östra Qinghaiplatån, framför allt under hårt vinterväder.[4]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]
Namn
[redigera | redigera wikitext]Lössberg är berg bildade av lössjord, lösa vindavsatta avlagringar som till största delen består av silt.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Alectoris magna Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b] McGowan, P.J.K., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2018). Przevalski's Partridge (Alectoris magna). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53378 12 december 2018).
- ^ Madge, Steve; McGowan, J. K.; Kirwan, Guy M. (2002). Pheasants, Partridges and Grouse: A Guide to the Pheasants, Partridges, Quails, Grouse, Guineafowl, Buttonquails and Sandgrouse of the World. A. C. Black. ISBN 9780713639667
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ Randi, E. (1996) A mitochondrial cytochrome B phylogeny of the Alectoris partridges. Mol. Phyl. & Evol. 6(2): 214–227.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikispecies har information om Alectoris magna.
- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- magna Läten på xeno-canto.org
|