Aktivitetsersättning
Aktivitetsersättning infördes i början av 2000 talet och ersatte då förtidspension och sjukbidrag för personer mellan 18 och 29 år.[1] Utmärkande för aktivitetsersättningen är att den, till skillnad från sjukersättningen, alltid ska tidsbegränsas. Den maximala tidsbegränsningen för aktivitetsersättning till följd av nedsatt arbetsförmåga är 3 år. Syftet med att ersättningen är tidsbegränsad är att unga personer ska stimuleras till aktivitet.[2] Ersättningen är en del av sjukförsäkring i Sverige och ges till personer 19-29 år som har minst 25% nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Arbetsförmågan prövas mot hela arbetsmarknaden. Aktivitetsersättning kan dock också beviljas en försäkrad i åldern 19–29 år som på grund av funktionshinder inte har avslutat sin utbildning på grundskole- eller gymnasienivå. Hel aktivitetsersättning kan då beviljas under den tid skolgången varar utan att arbetsförmågan prövas.[3] Ersättning ges med 64,7% av en viss så kallad antagandeinkomst, ett genomsnitt av de senaste åren eller med ett minimibelopp om personen haft låg eller ingen inkomst.