Afanasij Sjtjapov
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/9/94/%D0%90%D1%84%D0%B0%D0%BD%D0%B0%D1%81%D0%B8%D0%B9_%D0%9F%D1%80%D0%BE%D0%BA%D0%BE%D0%BF%D1%8C%D0%B5%D0%B2%D0%B8%D1%87_%D0%A9%D0%B0%D0%BF%D0%BE%D0%B2.jpg)
Afanasij Prokofievitj Sjtjapov (ryska: Афанасий Прокофьевич Щапов), född 17 maj (gamla stilen: 10 maj) 1830 i guvernementet Irkutsk, död 10 mars (gamla stilen: 27 februari) 1876 i Irkutsk, var en rysk historiker.
Sjtjapov blev professor i rysk kyrkohistoria vid andliga akademien i Kazan och publicerade 1858 Russkij raskol staroobrjadstva, i vilken han påvisade, att det "gammaltroende" sektväsendet var icke blott en religiös, utan även social företeelse - en då ännu obeaktad synpunkt, som närmare utvecklades i skriften Raskol i zemstvo (1862).
Sina av slavofilerna påverkade åsikter om det ryska bondesamhällets uppkomst och utveckling, grundade på mycket ingående studier, nedlade Sjtjapov i en mängd uppsatser, som dock icke höll stånd för den historiska kritiken och delvis av honom själv återtogs. År 1860 blev han professor i historia vid Kazans universitet, men häktades 1861 efter deltagande i en begravning av bönder, som dödats vid Bezdna (efter kungörandet om livegenskapens avskaffande). Han fick visserligen en plats vid departementet för frikyrkliga angelägenheter, men återvände snart till Sibirien.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Stjapov, Afanasij Prokopietvitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1917)