Aestan Harlin
| Aestan Harlin | |
| Född | 19 mars 1735 Lögdö bruksförsamling, Sverige |
|---|---|
| Död | 25 september 1806 (71 år) Nätra församling, Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet  |
| Sysselsättning | Präst |
| Befattning | |
| Kontraktsprost Komminister, Stöde församling (1771–1779) Kyrkoherde, Grundsunda församling (1779–1786) Kyrkoherde, Nätra församling (1786–1806) | |
| Redigera Wikidata | |
Aestan Harlin, född 19 mars 1735 i Lögdö bruksförsamling, död 25 september 1806 i Nätra församling, var en svensk präst.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Aestan Harlin föddes 1735 vid Lögdö bruk i Lögdö bruksförsamling. Han var son till komministern Petrus Harlin och Catharina Kjön i Häggdångers församling. Harlin blev vårterminen 1755 student vid Uppsala universitet och prästvigdes 23 oktober 1763 i Härnösands domkyrka. Han utnämndes 13 februari 1771 till komminister i Stöde församling, tillträdde 1 maj 1771 och utnämndes 7 oktober 1778 till kyrkoherde i Grundsunda församling, tillträdde 1779. Harlin utnämndes till pastor i Nätra församling och tillträdde 1786. År 1800 blev han kontraktsprost. Han avled 1806 i Nätra församling.[1]
Familj
[redigera | redigera wikitext]Harlin gifte sig första gången 1771 med Christina Margareta Salin (död 1782). Hon var dotter till prosten Daniel Salin och Margareta Flodalin i Ovikens församling. De fick tillsammans barnen Margareta Catharina Harlin (född 1772) som var gift med prosten Jonas Nordén i Nätra församling, Elisabet Christina Harlin (1773–1808), Petrus Harlin (1774–1774), kapellpredikanten Daniel Harlin (född 1775) i Tåsjö, skrivaren Petrus Harlin (1777–1818) i Härnösand och Erik Magnus Harlin (1778–1778).[1]
Harlin gifte sig andra gången med Barbara Birgitta Bill (död 1838). De fick tillsammans barnen Eva Maria Harlin (1790–1838) och läkaren Aestan Emanuel Harlin (1793–1824) i Marstrand.[1]
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- 1758 – Num matrimonium negatum praebeat causam justam bello, praes. L. Dahlman, Uppsala.[1]
- 1761 – De diluvio universale, praes. J. G. Wallerius, Uppsala.[1]