Hoppa till innehållet

Accept

Från Wikipedia
 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-06)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
För den juridiska termen, se Accept (juridik).
Accept
Uwe Lulis, Philip Shouse, Wolf Hoffmann, Christopher Williams, Mark Tornillo, Martin Motnik i Kuopio 2022.
Tidigare namnBand X (1968–1976)
BakgrundTyskland Solingen, Tyskland
GenrerHeavy metal, speed metal
År som aktiva1976 – 1989, 1992 – 1997, 2005, 2009 –
SkivbolagNuclear Blast Records, Sony, Polygram, Passport Records
ArtistsamarbetenBaby Tuckoo, Bad Steve, Bangalore Choir, Billionaire Boys Club, Congress, Damn Yankees, Dare Force, Echo Park, Giftdwarf, Gypsy Rose, Lynyrd Skynyrd, Meatcurtain, Panzer, Paradox, PowerWorld, Pythagoras, Reece, Riff Raff, Sacred Child, Saeko, Sircle of Silence, Stream, Tango Down, Toxin, TT Quick, U.D.O., War Within
WebbplatsOfficiell webbplats
Medlemmar
Mark Tornillo
Wolf Hoffmann
Uwe Lulis
Christopher Williams
Martin Motnik
Philip Shouse
Tidigare medlemmar
Se fullständig lista
Logotyp
Accept med före detta sångaren Udo Dirkschneider

Accept är ett tyskt heavy metal-band från Solingen och grundades i början av 1970-talet av Udo Dirkschneider och Michael Wagener. Idag är Mark Tornillo sångare i bandet och det senaste (sjuttonde) albumet Humanoid släpptes 2024.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Accepts rötter sträcker sig ända till Udo Dirkschneiders och Michael Wageners ungdom då de bestämde sig för att bilda ett band. Det började med att Wagener skulle spela gitarr och Dirkschneider keyboard, men med tiden övergick Udo Dirkschneider till att bli sångare. De kallade sig för "Band X" men 1971 bytte de namn till "Accept".

Karriären tar fart

[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha kommit på tredje plats i en tävling i Düsseldorf fick Accept chansen att spela in sin första skiva. Det resulterade i skivan Accept, som i sin tur följdes av I'm a Rebel vilken bland annat innehöll låten med samma namn. Låten "I'm a Rebel" var egentligen skriven för AC/DC, men då resultatet inte blev bra nog tog Accept den istället. Vid den här tiden var också Accepts ursprungliga uppsättning född: med Udo Dirkschneider (sång), Wolf Hoffmann (gitarr), Jörg Fischer (gitarr), Peter Baltes (basgitarr) och Stefan Kaufmann (trummor). Med Breaker 1981 hade Accept hittat sin stil och slog igenom i Europa med sin aggressiva musikstil. De uppnådde till och med status att få göra en Europaturné med Judas Priest. Bandets ena gitarrist Jörg Fischer hoppade av strax före inspelningen av nästa album och man anlitade Herman Frank som ersättare.

Genombrottet

[redigera | redigera wikitext]

Med följande skiva Restless & Wild blev äntligen Amerika intresserade av Accept, men det var först med Balls to the Wall 1983 som Accept slog igenom riktigt världen över. Plattan sålde guld, titellåten "Balls To The Wall" blev en hit, och den här gången väntade en turné i Amerika på dem, nu med Jörg Fischer tillbaka på gitarr. Nästa stora album Metal Heart ledde till ett första besök i Japan för Accept. Detta dokumenterades i filmen Staying a Life som släpptes 1990 som livealbum.

Dirkschneiders solokarriär

[redigera | redigera wikitext]

Efter Russian Roulette 1986 hoppade Udo Dirkschneider av Accept 1987 och grundade U.D.O. som släppte sitt debutalbum Animal House där låtarna var skrivna av Accept. Med David Reece som ersättare fortsatte Accept med albumet Eat the Heat 1989 där Jörg Fischer ännu en gång blivit ersatt, den här gången av Jim Stacy. Under turnén fick trummisen Stefan Kaufmann svåra ryggproblem och ersattes av Ken Mary under resten av turnén. Efter det splittrades Accept för första gången.

Återföreningen

[redigera | redigera wikitext]
Mark Tornillo med gitarristen Wolf Hoffmann i Stockholm, maj 2010.

Efter att livealbumet Staying a Life släpptes 1990 krävde fansen att Accept skulle komma tillbaka. 1992 var Accept tillbaka med sin originalsättning, fast denna gång med bara Wolf Hoffmann som gitarrist. Accept drog igång sin återförening med Objection Overruled som påminner mycket om Accepts klassiska stil. Stefan Kaufmann var nu tillbaka på trummor igen, men under inspelningen av Death Row blev Kaufmann tvungen att sluta trumma för gott. De kvarvarande låtarna spelades istället in av Stefan Schwarzmann som även blev trummis för turnén. Man spelade sedan in Predator 1995 med Michael Cartellone på trummor. Albumet var tänkt att bli bandets sista studioalbum innan de slutade efter turnén 1996. Accept gjorde dock en återföreningsturné 2005 med sin nästan ursprungliga uppsättning, med Herman Frank som andra gitarrist och Stefan Schwarzmann som trummis.

Accept i Kuopio juni 2022.

En ny återförening skedde 2009, men utan Udo Dirkschneider. Istället har man numera Mark Tornillo som sångare. En ny turné genomfördes 2010 och albumet Blood of the Nations släpptes 20 augusti samma år. Accept har släppt fem album med Tornillo som sångare. Initialt var Herman Frank och Stefan Schwarzmann gitarisst respektive trumslagare. 2015 valde de att ägna sig åt sina respektive solokarriärer. De ersattes av Uwe Lulis (gitarr) och Christopher Williams (trummor). 2018 valde Peter Baltes att hoppa av som basist och ersattes sedermera av Martin Motnik. Under 2019 tillkom en tredje gitarrist, Philip Shouse och Accept, är numer en sextett.

Medlemmar

[redigera | redigera wikitext]
Nuvarande medlemmar
Tidigare medlemmar

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]
Studioalbum
Livealbum
EP
Singlar
  • 1979 – "Lady Lou" / "Seawinds"
  • 1980 – "I'm a Rebel" / "No Time to Lose"
  • 1981 – "Breaker" / "Breaking Up Again"
  • 1981 – "Burning" / "Down and Out"
  • 1981 – "Starlight" / "Feelings"
  • 1982 – "Fast as a Shark" / "Get Ready"
  • 1983 – "Restless & Wild" / "Don't Go Stealing My Soul Away"
  • 1983 – "Restless & Wild" / "Fast as a Shark"
  • 1984 – "Love Child" / "London Leatherboys"
  • 1984 – "Balls to the Wall" / "Losing More Than You've Ever Had"
  • 1985 – "Metal Heart"
  • 1985 – "Midnight Mover" / "Balls to the Wall"
  • 1985 – "Midnight Mover" / "Screaming for a Love Bite"
  • 1986 – "Heaven Is Hell"
  • 1986 – "Screaming for a Love Bite"
  • 1989 – "Generation Clash"
  • 1993 – "All or Nothing"
  • 1993 – "I Don't Wanna Be Like You"
  • 1996 – "Hard Attack"
  • 2010 – "The Abyss"
  • 2014 – "Stampede"
  • 2017 – "The Rise of Chaos"
  • 2018 – "Balls to the Wall (Live)"
  • 2019 – "Life's a Bitch"
Samlingsalbum
Video
Annat

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Accept&oldid=56554030”