Absolut Galoisgrupp
Utseende
Inom matematiken är den absoluta Galoisgruppen GK av en kropp K Galoisgruppen av Ksep över K, där Ksep är ett separabelt hölje av K. Alternativt är den gruppen av alla automorfier av det algebraiska höljet av K som fixerar K. Den absoluta Galoisgruppen är unik så när som på isomorfi. Den är en proändlig grupp.
Då K är en perfekt kropp, är Ksep samma som det algebraiska höljet Kalg av K. Detta gäller t.ex. för K med karakteristik noll, eller då K är en ändlig kropp.
Exempel
[redigera | redigera wikitext]- Den absoluta Galoisgruppen av en algebraiskt sluten kropp är trivial.
- Den absoluta Galoisgruppen av reella talen är en cyklisk grupp av två element (komplexkonjugation och identiteten), eftersom C är det separabla höljet av R och [C:R] = 2.
- Den aboluta Galoisgruppen av en ändlig kropp K är isomorfisk till gruppen
(För beteckningen, se inverst limes.)
- Frobeniusautomorfin Fr är en kanonisk (topologisk) generator av GK. (Frobeniusautomorfin definieras som Fr(x) = xq för alla x i Kalg, där q är antalet element i K.)
- Den absoluta Galoishgruppen av kroppen av rationella funktioner med komplexa koefficienter är fri (som en proändlig grupp). Detta resultat bevisades av Adrien Douady och har sina rötter i Riemanns existenssats.[1]
- Mer allmänt, låt C vara en algebraiskt sluten kropp och x en variabel. Då är den absoluta Galoisgruppen av K = C(x) fri med ranf lika med kardinaliteten av C. Detta resultat upptäcktes av David Harbater och Florian Pop, och bevisades senare även av Dan Haran och Moshe Jarden med algebraiska metoder.[2][3][4]
- Låt K vara en ändlig utvidgning av p-adiska talen Qp. För p ≠ 2 är dess absoluta Galoisgrupp genererad av [K:Qp] + 3 element och har en explicit beskrivning av generatorer och relationer. Detta är ett resultat av Uwe Jannsen och Kay Wingberg.[5][6] Några resultat är kända i fallet p = 2, men strukturen av Q2 är inte känd.[7]
- Ett annat fall då den absoluta Galoisgruppen kan bestämmas är den största totalt reella delkroppen av kroppen av algebraiska talen.[8]
Några allmänna resultat
[redigera | redigera wikitext]- Varje proändlig grupp förekommer som Galoisgruppen av någon Galoisutvidgning,[9] men varje proändlig grupp förekommer inte som en absolut Galoisgrupp.
- Varje projektiv proändlig grupp kan ses som den absoluta Galoisgruppen av en pseudoalgebraiskt sluten kropp. Detta bevisades av Alexander Lubotzky och Lou van den Dries.[10]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Absolute Galois group, 3 augusti 2014.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Douady, Adrien (1964), ”Détermination d'un groupe de Galois”, Comptes Rendues de l'Académie des Sciences de Paris 258: 5305–5308
- Fried, Michael D.; Jarden, Moshe (2008), Field arithmetic, Ergebnisse der Mathematik und ihrer Grenzgebiete. 3. Folge, "11" (3rd), Springer-Verlag, ISBN 978-3-540-77269-9
- Haran, Dan; Jarden, Moshe (2000), ”The absolute Galois group of C(x)”, Pacific Journal of Mathematics 196 (2): 445–459, doi:
- Harbater, David, ”Fundamental groups and embedding problems in characteristic p”, Recent developments in the inverse Galois problem, Contemporary Mathematics, "186", Providence, RI: American Mathematical Society, s. 353–369
- Jannsen, Uwe; Wingberg, Kay (1982), ”Die Struktur der absoluten Galoisgruppe -adischer Zahlkörper”, Inventiones Mathematicae 70: 71–78, doi:
- Neukirch, Jürgen; Schmidt, Alexander; Wingberg, Kay (2000), Cohomology of Number Fields, Grundlehren der Mathematischen Wissenschaften, "323", Berlin: Springer-Verlag, , ISBN 978-3-540-66671-4
- Pop, Florian (1995), ”Étale Galois covers of affine smooth curves. The geometric case of a conjecture of Shafarevich. On Abhyankar's conjecture”, Inventiones Mathematicae 120 (3): 555–578, doi:
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Douady 1964.
- ^ Harbater 1995.
- ^ Pop 1995.
- ^ Haran & Jarden 2000.
- ^ Jannsen & Wingberg 1982.
- ^ Neukirch, Schmidt & Wingberg 2000, theorem 7.5.10.
- ^ Neukirch, Schmidt & Wingberg 2000, §VII.5.
- ^ http://math.uci.edu/~mfried/paplist-cov/QTotallyReal.pdf
- ^ Fried & Jarden (2008) p.12
- ^ Fried & Jarden (2008) pp. 208, 545