Abdou Diouf
Abdou Diouf, född 7 september 1935 i Louga,[1] är en senegalesisk politiker. Han var under åren 1981–2000 Senegals andra president, efter att personligen ha valts ut av Léopold Senghor som hans efterträdare.[2]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Diouf tillhör sererfolket och är muslim.[1] Han utbildade sig vid Lycée Faidherbe i Saint-Louis och Dakars universitet, innan han 1958 reste till Paris för att studera juridik vid Sorbonne.[1] Han återvände till hemlandet 1960, och gav sig in i politiken. Under 1960-talet hade han en mängd lägre poster, innan han 1968 blev landets industriminister.[1] 1970 blev han dess premiärminister, en post som han innehade fram till 1980.[1][2]
President
[redigera | redigera wikitext]När Léopold Senghor avgick från presidentposten 1980, mitt i en ekonomisk kris, tog Diouf över. Han behöll de starka band till Frankrike som Senghor hade knutit, och fortsatte även att samarbeta med det muslimska ledarskapet.[3] För att få fart på ekonomin satsade han på turism och fiske, och planerade även att privatisera statliga bolag, allt utan att krisen avtog.[3] Krisen ledde till massarbetslöshet, och samtidigt som stora upplopp ägde rum i Dakar 1988 ställdes Diouf inför en självständighetsrörelse i den södra regionen Casamance, vars befolkning till stor del varken var muslimer eller tillhörde woloffolket.[3] Trots problemen blev Diouf omvald i presidentval 1983, 1988 och 1993.[4]
Senegambia
[redigera | redigera wikitext]Diouf bidrog starkt till att konfederationen Senegambia (Senegal och Gambia) bildades den 17 december 1981. Konfederationen trädde i kraft den 1 februari 1982, och Diouf var dess president fram till det att den sprack 1989, dels på grund av att Diouf och Senegal ville knyta länderna samman i en union medan Gambia ville behålla den lösare konfederationen, dels för att regionen destabiliserades på grund av ett krig mellan Senegal och Mauretanien, utlöst av etniska motsättningar.[3][5][6]
Aidsprogram
[redigera | redigera wikitext]Diouf startade ett anti-aids-program i Senegal redan 1986, då de första fallen upptäcktes. Han använde sig då av media och skolor för att propagera för säker sex. Han krävde också att prostituerade skulle registrera sig och uppmuntrade föreningar och religiösa ledare att öka medvetenheten om aids.[7]
Nedgång och valförlust
[redigera | redigera wikitext]1994 devalverades den senegalesiska valutan, vilket ledde till stora ekonomiska problem och i förlängningen ökat missnöje med regeringen.[3] Landets inblandning i en statskupp i grannlandet Guinea-Bissau och tuff behandling av självständighetsivrarna ledde till ytterligare missnöje, och vid presidentvalet 2000 förlorade Diouf till Abdoulaye Wade, efter att bara ha fått 41,5 % av rösterna i andra valomgången.[2][3]
Internationell karriär
[redigera | redigera wikitext]Diouf har arbetat för internationella organisationer både under och efter sin tid som president. Han var president för Organization of African Unity (OAU) mellan 1985 och 1986 samt mellan 1992 och 1993. Han har även varit generalsekreterare för La Francophonie sedan 2002.[4]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”Abdou Diouf”. Encyclopædia Britannica. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/164454/Abdou-Diouf. Läst 10 augusti 2010.
- ^ [a b c] Dag Leraand. ”Abdou Diouf”. Store norske leksikon. http://snl.no/Abdou_Diouf. Läst 10 augusti 2010.
- ^ [a b c d e f] Thomas M. Leonard (red.), red (2006) (på engelska). Encyclopedia of the developing world. New York: Routledge. sid. 1395. Libris 10005469. ISBN 1-57958-388-1
- ^ [a b] ”Les anciens présidents de la République”. Gouvernement du Sénégal. Arkiverad från originalet den 28 september 2011. https://web.archive.org/web/20110928002220/http://www.gouv.sn/spip.php?article8. Läst 10 augusti 2010.
- ^ Senghor, Jeggan Colley (2008) (på engelska). The politics of Senegambian integration, 1958-1994. Africa in development ; v. 1. Bern: Peter Lang. sid. 255-258. Libris 10892458. ISBN 978-3-03911-132-9 (pbk.)
- ^ Touray, Omar A. (2000) (på engelska). The Gambia and the world: a history of the foreign policy of Africa's smallest state, 1965 - 1995. Hamburg African studies, 0947-4900 9. Hamburg: Institute of African Affairs. sid. 107-115. Libris 8816677. ISBN 3-928049-66-6
- ^ Mercedes Sayagues. ”Cardinals and Khalifs Unite Against AIDS”. IPS. Arkiverad från originalet den 28 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110128180554/http://ipsnews.net/new_nota.asp?idnews=24549. Läst 10 augusti 2010.