9257 Kunisuke
Utseende
9257 Kunisuke | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 24 september 1973 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (9257) Kunisuke |
Alternativnamn | 1552 T-2, 1978 PM4, 1979 WR3, 1982 HB1, 1997 GL1, 1998 LO2[1] |
Uppkallad efter | Kunisuke Kinoshita[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,235 AU |
Perihelium | 2,753 AU |
Halv storaxel | 2,994 AU |
Excentricitet | 0,0803912 |
Siderisk omloppstid | 5,18 år |
Medelomloppshastighet | 17,21 km/s |
Medelanomali | 179,1° |
Inklination | 9,845° |
Longitud för uppstigande nod | 184,9° |
Periheliumargument | 105,1° |
Fysikaliska data[1] | |
Absolut magnitud (H) | 12,7[4] |
9257 Kunisuke eller 1552 T-2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Kunisuke Kinoshita.[3]
Den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 9257 Kunisuke” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=9257. Läst 11 mars 2021.
- ^ [a b] ”AstDyS 9257 Kunisuke” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=9257. Läst 11 mars 2021.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 9257 Kunisuke” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=9257. Läst 11 mars 2021.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 6 april 2022.
|