8125 Tyndareus
Utseende
8125 Tyndareus | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 30 september 1973 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (8125) Tyndareus |
Alternativnamn | 5493 T-2, 1989 CT6, 1989 ED12, 1990 EE1[1] |
Uppkallad efter | Tyndareos[3] |
Småplanetskategori | Jupiters trojaner (grekiska lägret)[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 5,448 AU |
Perihelium | 4,944 AU |
Halv storaxel | 5,196 AU |
Excentricitet | 0,0484655 |
Siderisk omloppstid | 11,85 år |
Medelomloppshastighet | 13,07 km/s |
Medelanomali | 49,66° |
Inklination | 13,11° |
Longitud för uppstigande nod | 323,1° |
Periheliumargument | 57,77° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 27,1 km |
Albedo | 0,126 |
Absolut magnitud (H) | 10,92[4] |
8125 Tyndareus eller 5493 T-2[1] är en trojansk asteroid i Jupiters lagrangepunkt L4.[2] Den upptäcktes 30 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter Tyndareos i den grekiska mytologin.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 27 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 8125 Tyndareus” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=8125. Läst 22 oktober 2020.
- ^ [a b] ”AstDyS 8125 Tyndareus” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=8125. Läst 22 oktober 2020.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 8125 Tyndareus” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=8125. Läst 22 oktober 2020.
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|