749 Malzovia
Utseende
749 Malzovia | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | S. Beljavskij |
Upptäcktsplats | Simeiz-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 5 april 1913 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (749) Malzovia |
Alternativnamn | 1913 RF, A913 GD, 1950 JO, 1968 XA[1] |
Uppkallad efter | S. I. Malzov[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 2,633 AU |
Perihelium | 1,855 AU |
Halv storaxel | 2,244 AU |
Excentricitet | 0,1734479 |
Siderisk omloppstid | 3,36 år |
Medelomloppshastighet | 19,88 km/s |
Medelanomali | 105,0° |
Inklination | 5,393° |
Longitud för uppstigande nod | 109,7° |
Periheliumargument | 129,1° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 11,0 km |
Synodisk rotationsperiod | 5,9 h |
Albedo | 0,270 |
Absolut magnitud (H) | 11,67[3] |
749 Malzovia eller 1913 RF[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 5 april 1913 av den sovjetiske astronomen Sergej Beljavskij vid Simeiz-observatoriet på Krim. Den har fått sitt namn efter den ryska amatörastronomen S. I. Malzov.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 11 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 749 Malzovia” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=749. Läst 30 maj 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (749) Malzovia. Springer Berlin Heidelberg. sid. 71. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_750. Läst 30 maj 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|